Nu har jag blivit så knäckt, mosad, vaggad och urledvriden att jag ett tag trodde att alla ledytorna skulle släppa taget om vad det var som ledades mot dem. Fy satan vad skönt! Älskar att få ryggraden tillfixad (då jag har en vänsterrotation där) för då går det en serieknakning med dominoeffekt upp genom bröstryggen. Mumma, har nästa tid i januari!
Men det var rätt mycket som behövde fixas tydligen, inte bara mitt låsta revben som inte satt som folk. Har fått hela ryggen, bröstkorg, höger knä samt min höger fot (huh?) knäckt. Tydligen hade jag ett rätt ordentligt fel i den fossingen, det förklarar känslan av att foten går sönder när jag sprungit ca 30 meter (en av andledningarna till varför jag inte gillar att springa). Och aj vad ont det gjorde när han petade på knäet mitt, eller på en bursa mer precist. Inte underligt att det pajat så mycket iår så att säga. Men jag borde seriöst lära mig att slappna av, även om jag vet att man ska göra det så är det så svårt. Låg och tänkte "Tung, tung, tung" för att försöka bli något avslappnad.
Men nu blev det ingen tränoing på två dagar, jag som hade tänkt börjat om idag igen. Så onsdag får det lov att bli... seriöst igen? Mhm, ska bara komma förbi en viss mental ätstörning först så är vi på rätt spår igen.
Sen har det hänt lite mindre roliga saker, orka rabbla om det men jag antar att det här är sådant som jag egentligen är van vid. Men ska jag vara ärlig så gjorde det rätt ont, arg blev jag med... Hoppas bara att nästa kan leva upp till samma standard när det gäller tycka om åtminstonde...
Idag är jag tillbaka till mitt normala heta och trötta jag... pendel förvisso men ser inte ut som ett dränkt lik från romartiden (vad miss Åland än tyckte om det hela... vi vet alla att han är konstig) Nu ska jag mäta exakt hur breda höfter och annat kvinnligt jag har och skicka ner till systra mi. Får se vad kattsingen hon kommer hem med :S
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment