?

Varför man känner sig som en värdelös muppunge bara för att man inte har svaret på frågor... det är en bra fråga... men fallet är så i alla fall. Jag vet inte...

Hur mycket man än vet vad det handlar om så kan man inte klä känslorna i ord, det gick inte då och det går säkerligen inte nu. Om man skulle försöka skulle det blir ett prettosvammel av bokstäver som försöker vara något som de inte är.

Men det är aldrig någon som förstår, fast det gör jag faktiskt tro det eller ej. Jag är bara så värdelös på att uttrycka mig och säga rätt saker när det behövs, blir jämt så rädd för att säga fel.

Vet inte riktigt heller vad man själv ska göra för att hjälpa till, allting blir så uppsnurrat i skallen att man skulle behöva en katt för att trassla loss eller trassla in det där garnnystanet som kallas för hjärna.

Handfallen, värdelös svikare. Det är mitt mellannamn ibland, bara för att jag inte vet vad jag ska göra. Den egna hjärnan är så trevlig att den bara förstör, hela tiden... även när det inte är ens egna bekymmer man grubblar på. Skulle vilja ha ett trollspö att vifta med, det skulle vara så betydligt mycket enklare... för att inte tala om mer hjälpsamt...


Nåväl, tävlingarna i helgen gick bra. Den hästen som jag hjälpte till och tävlade i söndags gick som en klocka. Lina tränade igår, det var bara att ta allt med en klackspark för hon med busade runt och fokuserade mer på hur kul hon hade än på vad det var hon skulle göra. Tur för mig att hon är så snabb i tassarna för annars hade de nog fått skrapa loss oss från ridhusbotten. Nåväl, hon gör mig glad. Så sjukt glad och skuttig att man bara skrattar åt henne. Och nöjd jag med, Björne hade bara små kommentarer om saker jag skulle ändra lite på... lite självförtroende som kommit tillbaka mån tro?

Nåväl, nu ska jag ut och ta hand om de små monstrerna där ute.... sen åka till gymmet och rensa tankarna lite? Mhm, tror det är en bra idé det där...

Solen skiner, det kommer att bli en fin höstdag idag.