Orkar inte mer...

Vad är vitsen? Salt på mina kinder... varför ens bry sig? Jo, det är enkelt... för det är helt enkelt inte bara svart eller vitt. Grattis världen, du är en gråzon. Är bara trött, har ingen motivation... ingen lust... till något.

För att förstå en situation så måste man vara insatt i den... om man ens förstår någonting då. Visst, flytta... det låter så jävla enkelt men det är det inte. Vet seriöst inte vad jag ska göra... orkar inte ens ta tag i att få ordning på hästarna. Sätter de lite motstånd så börjar jag bara att gråta. Seriöst menat, som igår... Lucky stod och stegra och bråka... jag satt bara och grät. Jag orkar inte!

Har blodsmak i munnen.... blöder från halsen. Bra det, så ömtålig att jag inte ens klarar av att gräla längre. Blodkärlen spricker... grejt

Underligt att mitt humör är som det är... men sin vardag i kaos så är det inte så konstig. Hur kan man stå stabilt med fötterna i gungfly?

Alla är som väggar mot varandra, ingen böjer sig... ingen försöker ens förstå... inte att förklara heller för den delen. Kaos...

Svart jävla hål... seriöst... ska sluta tänka, sluta bry mig... sluta vara? Bara glida med och svara på tilltal. Låter som ett lockande liv... men det är så det är. När jag är hemma är jag antingen så tyst det går eller så är man i grälfasen. Och folk frågar mig varför jag har svårt med känslor? Ha, det är ju bara ett stort skämt... vem vill ha mer kaos?

Hur mycket i skiten man än sitter så är det svårt att lämna den. Vad ska jag göra, packa mina väskor och bara må piss över att jag lämnat den? Få ångest över att jag inte är där och hjälper till, ångest över att jag sviker? Nej tack, klarar mig utan ännu mer ångest. Den bägaren är full...

Passande nog så spelas Staying Alive på radion...

Kunde lika gärna ha struntat i hela det är året, lagt mig själv i dvala eller helt enkelt bara hoppat över det. Känns som om någon skulle öppna munnen och säga någonting till mig, vad som helst, så skulle jag börja gråta... eller börja... är salt som jag är.

Ut i stallet och få ordning på den detaljen. Det brukar nästan alltid funka, hur illa det än har varit tidigare... kunde alltid få mig att slappna av, öppna upp eller någonting. Nu känner jag mig bara likgiltig till det med, eller likgiltig är fel ord...

känner mig bara sorgsen