Okey...

Undrar seriöst lite hur jag tänkte här?

Är inte lika förbannad längre... är mest undrande och superlättirriterad.

Och bara för jag bara sovit mindre än 3 timmar inatt så är jag sjuk... behöver jag påpeka hur trött jag är på det nu mera? Undrar seriöst när saker och ting ska återgå till det normala. För jag vet inte hur det är med resten av världen... men jag är förbaskat trött på att variera så här mycket i mitt humör och i hur jag mår.

Ombytligt. Skulle vilja ha det lite mer stadigare.

Givetvis på en nivå som är annorlunda än denna. För en sak som jag är sjukt trött på är att jag märker att jag avstår från att hitta på saker pga att jag är rädd för att bli sjuk. Seriöst?! Vilken 23-åring ska behöva tänka så? Jag borde kunna vara 24 hours Party Hard Thilde fortfande...

Men henne har jag, sedan en väldigt lång tid, stoppat under mattan. Får inte vara med och leka längre. Är trött på att smyga runt på tå för att försöka undvika att min kropp ska upptäcka att den rör på sig. Skyller, ursäktar mig med att jag ska jobba och därför inte har tid. Jobb är alltid en godkänd ursäkt till varför man inte vill toka runt.

Och sedan varför ska det göra så ont för?

Kunde jag inte välja något annat... än just knivhugget? Nej nej, för jag är jag och jag gillar smärta?

Vet i alla fall att mitt hjärta fungerar, det har jag på papper. Så alltså borde jag kunna slappna av på den fronten. Men icke.

I min svarta låda ligger hela hyran för nästa månad samt flygbiljetter. Ett rätt så fast bevis på att jag faktiskt ska försöka koppla av lite. Gäller bara att hitta mitt glada jag igen.

Oroar mig bara för att jag kommer känna att detta inte är någonting jag vill. När man väl fått ett brejk från allting. Men det återstår att se då...

Har möjligheternas möjlighet att göra vad jag vill... behöver bara komma på vad det är. Några förslag?

Nej men, ska nu trycka undan hornen in i pannbenet igen och sminka mig söt och glad. Put on a happy face och vara mitt allra trevligaste jag. Lovely