...

Något är seriöst fel... vet att det är idiotiskt att oroa sig, men jag kan inte hjälpa den kalla klumpen spm jag har i magen.

Slocknar... fullständigt. Det finns inte ens ett val, biter ihop. Känner hur kroppen stänger ned sig för var minut som går. Höll på att somna sista timmen på jobbet, började att känna mig trött redan näst sista kunden. Hur ofta får man i smått panik springa in i en mataffär och köpa en kaka, bara för att man ska lyckas hålla sig vaken och hålla paniken under kontroll på hemvägen?

Jag gör inte sånt! Kan alltid kontrollera mig själv. Men det var som att jag inte hade ett val... får jag inte i mig socker nu nu nu nu så slocknar jag.

Hade tänkt träna idag. Det får jag strunta i. Kan för stunden hålla mig vaken pga sockerchocken. Väntar på att läkaren ska ringa upp mig... 35 min kvar av idag. Annars får jag ta det imorgon. Men 35 min måste jag hålla mig vaken. Vill mest av allt blunda...

Hela bröstkorgen gör ont och jag vill helst sova....

Trodde seriöst att jag skulle börja orka saker... men så fel man kan ha ibland.
-------------------------------------------------------------------------------
Men nu precis under tiden som jag oroat mig här så har jag fått jobb. Eller ett till jobb. Så det ska bli kul. Ska upp nästa onsdag och kolla runt lite. Så numera har jag tre jobb att pyssla med. Sånt orkar jag tydligen, men min jobbroll sitter som en smäck och ett av kriterierna för att få jobb där var att man har humor. Och det om något har jag :)

Så nu är jag lite gladare... skönt det. Ska bara låta sockerchocken gå ur kroppen och lägga mig och sova tror jag. För kroppen är död