Friday, January 8, 2010

Gävle?

Mhm, dit ska flyttlasset gå och allt går som det ska. Just nu är jag helt 100 % bestämd i alla fall. Det ni! Fort ska det gå då man hittar något och bestämmer sig. Det betyder att det är mer rätt? För velar man så är det inget man egentligen vill i alla fall. Så tänker jag. Frågan är huruvida Bubben vill bo i Gävle? Men han vill vara där matte är? Har legat i sängen med mig i 3 dagar nu så matte kommer nog i första hand? Och det finns norrländska pojkar där med... fast vet inte om bubben anser att det är ett plus...

Ligger sjuk jag efter en sjuk vecka i fjällen (haha). Nyårsafton bestod av massa släkt, murmeldjuret och tomater!!! "Ingen tv när vi äter tomater!!!!!!" (hahahaha, skrattar så fort jag kommer att tänka på det ^^) Det hela sköljdes ner med en cocktail beståendes av värktabletter, förkylningsmedicin, näsdroppar och massa champagne :) Braaaa det :)

Och får man betalt av dörrvakten för att gå in och parta (typ) så måste man ju ochså göra det? Right? Givet! Helt sannslöst mkt folk var det. Folk däruppe vet hur man partar? underbara Vemdalen <3

Är helt stolt över att jag enbart ramlade en gång, men det var en klassvurpa som hette duga så det räckte med en vurpa så det räckte till och blev över. Jisses, katapult-thilda behöver man enbart leka vid ytterst få tillfällen tycker jag. Men efterverkningarna måste ju varit goda då man träffade norrländska pojkar efter massa champagne på den kvällen. Så jag tycker lätt att vurpan var värt det i sådana fall. Haha, nyårslöften skulle hållas och det tyckte jag även att jag gjorde ^^

Men ville verkligen inte åka hem, skulle nog inte gjort det heller med tanke på hur sjuka vi båda tanterna blev dagen efter ändå. Lappsjuka? Så vips samma dag råkade jag bestämma mig för att jag vill flytta uppåt landet. Känner ett sådant lugn inombords när jag är där. Ingen stress, hets eller oro för någonting. Bara ett lugn i magtrakten. Och det är värt så mycket. Tillräckligt mycket för att lämna mitt älskade Göteborg och alla runtomkring där? Kanske... troligen... just nu känns det som så.

Mitt murmeldjur måste dock följa med. Det vet hon kanske inte om än... men jag kidnappar ner henne i sin soffa (hon får säkert plats i ryggfacket om man trycker lite) så får hon följa med! För annars vet jag inte hur det hela ska gå... finns ju bara ett murmeldjur, de är sällsynta. Mycket till och med!

Uppåt landet... undra vad chefen kommer säga hahahaha. Men det vet jag ju först när jag vet om det hela kommer att funka. Mhm, men jag har ropat hej innan jag ens sett skymten av ån jag... har hört att det är så som man ska göra...

No comments: