You could be my unintended...

"I'll be there as soon as I can

But I'm busy mending broken pieces of the life I had before"

Ibland kan man ju undra. Andra gånger är det klart som korvspad.

Lägga i en växel till? Eller fortsätta att sitta fast i hubbabubba-stadiet? Hubba-bubba är gott... i alla fall ett litet tag till. Tar det hellre lite piano och råddar iordning mitt bombnedslag när jag känner för det istället. Andas, slappar, håller mig lugn.

För lugn?

Ersch, ibland kan det vara en bra sak det med.

Paus...

"I can see the wall
I can see you running
I can feel the impact
It's sad but true

Maybe you will see
the trees but not the forrest
The cover of a book
But no page at all"

Har tagit paus. Kör på carefree tills jag kommer på något vettigare...

Beslut har tagits. Känns rätt bra. Nästa märkning planeras. Känns rätt bra det med. Nu ska bara denna thildan piskas iordning med så att hon kan stå på sig när allt början rusa på igen. For once and for all.

Mhm.

Vår?

Fick snabbhälsa på Bubben när jag var och hämtade bilen i Kungsbacka nu efter jobbet. Har aldrig sett en mer ledsen näsa än när jag lyfte in honom i Pers bil och den åkte... utan matte! Satt en liten, ledsen staffe och vred på huvudet så långt han kunde för att kunna ha blicken på mig när de åkte iväg. Ont i hjärtat! :(

Sömntabletterna gör iaf somliga saker med mig bättre. Vaknar fortfarande kl 1 men iövrigt så sover jag åtminstonde... och somnar hyffsat. Men när man vaknar är skallen väldigt tung och seg. Men som sagt, det får det vara värt då det ger mig mer stabila timmar under natten. För det går inte att ha det så som det varit. Kroppens återhämtning och läkning är kass rent ut sagt. Sår har tagit över 4 veckor att läka... och nu pratar jag pyttesmå sår. Inte bra!

Men det är mycket funderingar just nu. Om både viktiga och oviktiga saker... eller inget är oviktigt. För mig är det viktigt, för andra kanske strunt samma. Men vad andra tycker DET är om något oviktigt :)

Vill vidareutvecklas... men de saker som jag vill lära mig/läsa till är tokdyra :/ Och jag har inte råd varken ekonomiskt eller mentalt att ta lån just nu. Lite jobbigt, men det kommer fler tillfällen?

Har judon som tur är. Underbara judon... tycker mycket om den. Känner utveckling och det känns bra. Även om jag (trött som en gnu) började garva när jag helt plötsligt kom av mig och kom på att jag satt grensle över en svettig flåsande karl med bar bringa och kläderna helt på tok. Hahaha, behöver jag påpeka att han tog sig loss och låste mig i en fasthållning? Inte tappa koncentrationen... då åker man på däng :P Men det var sån humor i hur en grej kan te sig helt naturlig för att sedan bli hysteriskt kul på en halv sekund.

Känns hårt att jag missar nästa träning + bälteslägret nästa helg :( Men bara att bita ihop och komma igen. Får ju inte vara med där när saker är färska. Hoppas på att det läkt fint så jag kan vara med veckan därpå :)

Mycket funderingar över träningsupplägg med. Hur jag ska köra, vart jag vill komma, hur jag ska få mig själv att uppnå vad jag vill... motivationen sviktar som sagt. Men det ska bli ordning på den med! Kommer nog att kännas bättre med när kroppen får vila sig under natten så återhämtningen kan funka igen. Tappa lite vätska skulle vara skönt. Frågan är då om jag ska börja köra lätt? Men tycker om att köra tungt... vill ju kunna köra så tungt som jag ska (flugvikter fortfarande). Tungt = mer stress på kroppen = mer vätska sammlar sig = bulkig bulkthilda stannar kvar. Hmm, får som sagt fundera. Skulle behöva bolla idéer så det suger lite att jag inte har någon träningstok i kretsen. Får införskaffa mig en sådan helt enkelt.

Just nu har kroppen mest ont, på både bra och dåliga sätt. Ont som i träningsvärk efter judon igår och ryggpasset imorse. Dåligt som i att min vänstra axel mår piss rent ut sagt. Ont gör den, nog rätt så ordentligt, och den behöver seriöst fixas. Trapsen är helt fucked up, deltoideus med och för att inte tala om C3 som sitter helt skevt... bara varit så sen i oktober/november. Braaaaaa. Duktig idiot.

Valborg i helgen. Folk ska festa och vara sociala. Jag ska jobba som vanligt :) Jobbar/jobbat varje "helg" hela våren. Får ta igen det någon annan gång. Men har ju sagt att jag ska försöka bli lite mer social. Även om det tar emot rätt så hårt... men men det är ju en annan historia.

Nu ska jag fortsätta laga mat. Färska tortelinis med röd pesto, fetaost, babymorötter, ruccola och kalkon. Sjukt gott :)

...

kramp...

sömnlös...

ont...

förstörd...

slut...

...

Sluta upp med att få ont i magen över massa bullskit! Känner hur stressen över saker och ting kryper sig för mycket inpå. Låt mig vara! Vill sova en hel natt... vill kunna somna.

Hör hur klockan tickar stadigt och taktfast. I vanliga fall brukar det lugna mig... men de senaste månaderna knyter sig bara en stor iskall klump i magen av ljudet.

Tid som tickar iväg där jag faktiskt hade kunnat göra något annat. Tid som spenderas utan syfte där jag hade kunnat göra annat. Tid som bara rinner iväg när jag hade kunnat ta till vara på den och göra annat.

Idioti...

Hör mina egna hjärtslag... de slår för snabbt. Som vanligt när jag försöker ta det lugnt och varva ner. Inte riktigt det som är poängen med det hela va?

(Men jag har en tendens att missförstå saker och ting...)

Hur länge ska jag låta det fortgå?

Ju mer det blir så här desto mindre blir jag kapabel till att komma fram till någon som helst vettig slutsats. Allt bara springer på i en rasande fart utan att någonting som helst egentligen händer.

Hjärtat slår för fort...

Tiden går för snabbt...

och jag rör mig för långsamt...

Silikon...

Trodde nästan inte det var möjligt att man kunde känna sig såhär tung i kroppen. Känns som om den inte går att rubba ungefär. Ont har den med. Så du kan ju själv tänka dig den kombinationen. Mysigt värre ja.

Hoppas på att mina silikonläppar går ner snart med så jag slipper se ut som en anka. Inte helt snyggt om jag får säga det själv, men jag antar att det lugnar ner sig? Anars får jag ha värsta plutet ett tag till. Nej tack! Det kommer inte matcha mina framtida no-boobs. Så icke.

En sak som jag kommit fram till (återigen) är hur mycket jag ogillar mjäkiga karlar. Seriöst... jag får anfall av dem. Vart är tågan? Vart är ryggraden? Vart är det manliga????????????

Jisses, och folk som tror att jag skulle trivas med en toffel. Ha! Nej fy tusan. Det är och förblir bland det värsta jag vet. Karlar ska vara karlar... rakryggade, bredaxlade och stabila saker. Fyttsikattsingen för allt det andra.

Fruktansvärt trött... imorgon börjar jobbet igen. Finns ingen ände på det där med jobb verkar det som. Får se hur länge till jag pallar. Vet att jag har en ledig dag den 5e maj åtminstonde. Det står inskrivet i kalendern till och med. Går ej att ändra heller, vilket känns bra, i och med andra saker står inbokat den dagen.

Kanske funkar en dusch mot den tunga kroppen? Ska prova det åtminstonde. Måste ändåså duscha av mig helgen jobb så veckans jobb i alla fall få börja med en ren Thilda att smutsa ner... men det tar vi ikväll.

Försök till att ta mig ur sängen där jag kraschlandat med jobbkläderna fortfarande på mig kanske vore en idé? Typ

Älskar känslan...

Hela kroppen gör ont nu. Helt mör. Fruktansvärt skönt!

Gårdagens tunga axelpass och sedan en sjuhelvetes 2 timmars träning på kvällen börjar kännas nu. Älskar att bli dängd i mattan! Ska bli skönt sen när teknikerna sitter så att framför allt ne-wazan blir lättare. Lite svårt annars :P Känna och hitta balansen på den andra samtidigt som man ska komma ihåg hur man bäst rubbar den balansen, får runt dem och in i en fasthållning är fasen inte lätt... bara till att nöta på.

Och ja... sömnen är fortfarande lite rubbad. Eller nej, mycket. Har ändåså sovit bra inatt då jag var helt slut efter träningen. Men fortfarande vaknar jag vid 1 och halv fem. Det gör jag varje natt. Som en klocka. Sämre kvällar brukar jag även vakna lite därimellan. Men alltid finns de två klockslagen med, de är återkommande... varje natt.

Varför? Vad är det som händer då? Jag kan inte komma på någonting. Men beviseligen är det något som händer eller ska hända då. I och med det är varje natt... och varit så nu i... vet inte ens än gång. 2 månader? Mer?

Lite skumt är det i alla fall.

Nåväl, försöka somna om innan väckarklockan börjar ringa om en timme.