Alltså, hur gör tjejer detta? Jag står som ett blankt fån, my god alltså. Fick en väldigt smart tankegång innan då jag var iväg för att shoppa lite (läs: Lite! Skulle typ bara köpa ett par nya jobbyxor då jag råkat rippa mina), tankegången var väl "Jamen, detta kan vi göra idag (vi= jag och mina personligheter) Vi kan göra ett försök till att bli lite tjejiga" Erhm, tja... så min lilla shoppingtur gick på... typ nästan 1,500... i kontanter... sen har man ju ett kort ochså. No good! Gah, sån spenderbyxa man kan vara ibland alltså. Men det var ju saker som jag typ behövde? Hur annars ska man låtsas vara tjej utan tjejiga saker? Nu ska mitt hår få en riktig omgång, är så sjukt förbannat trött på det så att det inte existerar. Funderar på att åka och hälsa på Freddy en vända och lämna mig i hennes frisörpolares händer. Hjälp?
Men ett problem återstår ständigt, hittar inga förbaskade skor som jag gillar (mina stövlar räknas inte in) Måste hitta ett par schyssta klackar som man kan vela runt i... jäkligt sugen på att göra som Jessie sitter och prompar på. Nämligen att jag ska åka och hälsa på henne i Milano och gå på en riktig shoe-shopping. Mums? Ska åka och hälsa på henne någon gång iaf. Hon pluggar italienska just nu men ska sen börja på en helt sannslöst bra design och-fashionskola där nere, så jag har ju rätt mycket tid på mig...
Men alltså, dagen blev fattig ur pengasynvinkel... men lite mer välmående ur prylsynvinkel. Pratat massa med Eric idag med, han envisas fortfarande med att det visst ska paras ihop mellan Ecci och mig. Sötnosen, han ska gifta sig om 26 dagar. My god alltså, best luck <3
Nej men, kanske ska man ta och njuta av sina materalistiska saker ett tag då. Och läsa nya boken... och sedan drömma underbara drömmar?
Monday, July 30, 2007
Sunday, July 29, 2007
För lite plats...
Skulle behöva några kvadrat extra... i skallen alltså. Det poppar upp små tankegångar ibland som sedan visar sig bli väldans stora. Hur går det till? Smyger sig på gör de ochså de jävlarna, inte lätta att ha att (och?) göra med.
Har upptäckt lite saker idag... delvis att det finns en person som verkar jäkligt lik mig i det där lynnet man har. Hum? No good, gillar inte personer som ärnågot när lik mig... de är skrämmande och bådar aldrig gott. Nåväl!
Vad mer det var som jag upptäckt idag det har jag redan glömt av. Minnets labyrint någon? Håll mig handen och gå den med mig? Hm, hade inte vart helt fel när man tänker på det. En sak som jag återupptäckt men under en tid förträngt är då detta: Oh me oh my vad girlie jag är när det gäller vissa filmer. Den enda känslan jag har är "Ge mig någons t-shirt att krypa upp under!" (erhm, har då verkligen inte hänt). Blir sådär lagom skräckfascinerad, kan inte se... men måste! Hur ska det gå, vad händer sen och Don't go in there!!! (erhm, ja jag hoppar runt rätt mycket vid vissa filmer ochså) Egentligen så är det inte själva filmerna som gör det, när man ser tillbaka på dem så var de inte så farliga. Grejen är den att min fantasi har en tendens att vara... för bra? Bygger upp värsta scenariot innan, jagar upp mig... och blir besviken så det inte var lika livsfarligt som min skalle ville ha det till. Men mumma, filmer alltså.
Nåväl, på något sätt ska detta året gå ihop med vissa resor. Har väl en plan på att besöka syster när hon installerat sig i Leipzig, hon flyttar väl om någon vecka (dock hade jag gärna besökt henne i Dublin igen innan dess. Irländare alltså, de är ett släkte), sen så har jag på något vänster tänkt att ta en vända till Prag och hälsa på det där scabbet som bor där... samt kanske infinna mig på Åland igen.
Och sen kommer ju det hela med maskerad in. Hur ska Halloween tillbringas detta året? Big question, verkligen. Älskar maskerader... håller redan på och planerat ihop min outfit... hoppas hoppas jag får tag på allt och hittar det jag vill ha (erhm, kräsen?) Längtar just nu tills dess att jag får mina stövlar (kärlek vid första ögonkastet någon?) men det var tre veckor väntetid på dem samt leveransen från Deutschland... men komsi komsi.
Känner att jag mest har ont överallt, vill ut och röra på mig. Ridit fyra hästar idag, fått förbud på att vara ute. Men ligga i badkaret och kurera mig är inte riktigt min melodi... det gör ju bara ont (läs: skakningar och känslan av att hela nervsystemet får ett sammanbrott) Ska nog ut och gå en vända iaf, 6 kilometer är väl lugnt? För jag pallar inte det här "vara sjuk" längre. Det som nte kan smickras till att göra som man vill ska misshandlas på plats!
Men men, ringa Freddy? Mhm, det ska jag göra nu... får tänka senare. Vad finns annars nätterna till för?
Har upptäckt lite saker idag... delvis att det finns en person som verkar jäkligt lik mig i det där lynnet man har. Hum? No good, gillar inte personer som ärnågot när lik mig... de är skrämmande och bådar aldrig gott. Nåväl!
Vad mer det var som jag upptäckt idag det har jag redan glömt av. Minnets labyrint någon? Håll mig handen och gå den med mig? Hm, hade inte vart helt fel när man tänker på det. En sak som jag återupptäckt men under en tid förträngt är då detta: Oh me oh my vad girlie jag är när det gäller vissa filmer. Den enda känslan jag har är "Ge mig någons t-shirt att krypa upp under!" (erhm, har då verkligen inte hänt). Blir sådär lagom skräckfascinerad, kan inte se... men måste! Hur ska det gå, vad händer sen och Don't go in there!!! (erhm, ja jag hoppar runt rätt mycket vid vissa filmer ochså) Egentligen så är det inte själva filmerna som gör det, när man ser tillbaka på dem så var de inte så farliga. Grejen är den att min fantasi har en tendens att vara... för bra? Bygger upp värsta scenariot innan, jagar upp mig... och blir besviken så det inte var lika livsfarligt som min skalle ville ha det till. Men mumma, filmer alltså.
Nåväl, på något sätt ska detta året gå ihop med vissa resor. Har väl en plan på att besöka syster när hon installerat sig i Leipzig, hon flyttar väl om någon vecka (dock hade jag gärna besökt henne i Dublin igen innan dess. Irländare alltså, de är ett släkte), sen så har jag på något vänster tänkt att ta en vända till Prag och hälsa på det där scabbet som bor där... samt kanske infinna mig på Åland igen.
Och sen kommer ju det hela med maskerad in. Hur ska Halloween tillbringas detta året? Big question, verkligen. Älskar maskerader... håller redan på och planerat ihop min outfit... hoppas hoppas jag får tag på allt och hittar det jag vill ha (erhm, kräsen?) Längtar just nu tills dess att jag får mina stövlar (kärlek vid första ögonkastet någon?) men det var tre veckor väntetid på dem samt leveransen från Deutschland... men komsi komsi.
Känner att jag mest har ont överallt, vill ut och röra på mig. Ridit fyra hästar idag, fått förbud på att vara ute. Men ligga i badkaret och kurera mig är inte riktigt min melodi... det gör ju bara ont (läs: skakningar och känslan av att hela nervsystemet får ett sammanbrott) Ska nog ut och gå en vända iaf, 6 kilometer är väl lugnt? För jag pallar inte det här "vara sjuk" längre. Det som nte kan smickras till att göra som man vill ska misshandlas på plats!
Men men, ringa Freddy? Mhm, det ska jag göra nu... får tänka senare. Vad finns annars nätterna till för?
Pasta etc.
Sitter för stunden och mumsar på lite pastagratäng... väldigt mumsig må jag säga. Särskillt med tanke på att sist jag åt så tror jag att det var frukost? Men i vilket fall som helst så går det ner. Kom precis innanför dörren min, nyss hemkommen... japp japp. Det där med att kurera sig går bra har jag hört? Men tja, vad gör man... har lagom hes röst nu, men ingen gråt där... finns folk som tycker det är sexigt har jag fått höra.
På tal om det så har en sak fastnat i skallen på mig...
Detta blev en slumpmässig kväll, minst sagt. Det hela började på en fotbollsmatch, hamnade mittimellan bland massa folk på ett ställe som jag helt övertygat trott varit stängt i fem år och slutade med att jag har en Merca parkerad på min uppfart. Jaja, se där se där... massa saker som var emellan ochså... men det välberömda ordet heter orka!
Fundera på vad jag ska ta för mig nu? En film hade varit bra, ett par armar att se filmen i vore ännu bättre... men hey, man kan inte få allt häri världen på en och samma gång inte. No no.
Idag har jag chockat gamla vänner... hoppsan? Bevis på att personen de kände i skolan osv och personen som jag är skiljs av rätt rejält? Mhm, men men.... tankesätt whatever. Mitt fungerar på det sättet som det gör, om inte så vore jag inte jag... så vad är att föredra? Jag vet delar som jag föredrar i vilket fall. Föredrar att ha det som jag har före relationer, föredrar enkelt före komplicerat (i vissa fall) och föredrar komplicerat före enkelt (i andra fall). That's about it...
Kanske ska jag och mitt bitna ansikte ta och bädda ner oss? Se på Vanilla Sky må hända? Låter detta som en plan eller? Jo, det tycker jag att det gör i vilket fall som. Tråkigt när det inte är jag pratbara personer online... känner för att tjöta lite. Men men, you can't have everything in the effing world änna.
Så, av med smink och kläder... mysa ner mig i sängen med den onda hunden. Borde egentligen sova, men man vet ju hur bra det går. Tidig morgon imorgon, ska lämna tillbaka bilen och så har jag lovat att hjälpa till med både det ena och andra i hästväg på morgonen. Zzzz?
Kom på en annan sak, ska nog se på 28 weeks later... tankade ner den precis innan jag åkte. Nej men, säng + täcke + film = en bra plan
På tal om det så har en sak fastnat i skallen på mig...
Detta blev en slumpmässig kväll, minst sagt. Det hela började på en fotbollsmatch, hamnade mittimellan bland massa folk på ett ställe som jag helt övertygat trott varit stängt i fem år och slutade med att jag har en Merca parkerad på min uppfart. Jaja, se där se där... massa saker som var emellan ochså... men det välberömda ordet heter orka!
Fundera på vad jag ska ta för mig nu? En film hade varit bra, ett par armar att se filmen i vore ännu bättre... men hey, man kan inte få allt häri världen på en och samma gång inte. No no.
Idag har jag chockat gamla vänner... hoppsan? Bevis på att personen de kände i skolan osv och personen som jag är skiljs av rätt rejält? Mhm, men men.... tankesätt whatever. Mitt fungerar på det sättet som det gör, om inte så vore jag inte jag... så vad är att föredra? Jag vet delar som jag föredrar i vilket fall. Föredrar att ha det som jag har före relationer, föredrar enkelt före komplicerat (i vissa fall) och föredrar komplicerat före enkelt (i andra fall). That's about it...
Kanske ska jag och mitt bitna ansikte ta och bädda ner oss? Se på Vanilla Sky må hända? Låter detta som en plan eller? Jo, det tycker jag att det gör i vilket fall som. Tråkigt när det inte är jag pratbara personer online... känner för att tjöta lite. Men men, you can't have everything in the effing world änna.
Så, av med smink och kläder... mysa ner mig i sängen med den onda hunden. Borde egentligen sova, men man vet ju hur bra det går. Tidig morgon imorgon, ska lämna tillbaka bilen och så har jag lovat att hjälpa till med både det ena och andra i hästväg på morgonen. Zzzz?
Kom på en annan sak, ska nog se på 28 weeks later... tankade ner den precis innan jag åkte. Nej men, säng + täcke + film = en bra plan
Saturday, July 28, 2007
03.53
Den sifferkombinationen är ett bevis för hur problemrikt ens huvud egentligen är. 03.53 igår morse ringer min mobil, dags att gå upp. Det spöregnar, är snorkallt och min första tanke för dagen lyder "Vad i helvete håller jag på med?" 05.20 sitter jag i bilen, med mig har jag två hästar, en hund och all deras utrustning. Det spöregnar... har dessutom mellan 03.53 och 05.20 hunnit med världens gräl i sådan klass att jag är så arg att jag känner mig gråtfärdig. Kan dagen börja på bättre sätt?
Men men, 05.20 rullar bilen hemifrån... regnet vräker ner. 07.24 är jag framme i Gislaved, det spöregnar... går ut för att anmäla mig och gå banan. Kommer tillbaka efter ca 10-15 minuter och allt som man haft på sig som utsatts för regn är genomblött. 08.32 sitter jag på min första häst... det har varit uppehåll i ca 2 minuter. Himlen öppnar sig och allt blir dränkt, hästen, jag och alla prylar. Uppehåll två minuter... skyfall.
Så där fortsatte dagen, när Lina skulle gå sin första start var jag så dränkt av de tre enorma skyfall som inträffat under 25 minuter att när jag började hoppa fram var jag på väg att flyga av. Kunde lika gärna ha suttit i såpa. När Lina skulle gå sin debut i 1.30 så regnade det lite... sen tittade solen fram (samtidigt som det regnade) sedan var det uppehåll i lagom tid tills det att jag kom ut från banan igen. Satan vad fint hon gick, en ryttarmiss gjorde att vi rev insprånget till sista hindret... annars var hon inte i en bom. Samma sak i första klassen, kunde knappt hoppa fram pga att hon var så stissig för allt vatten som var under, över och runtomkring henne. I hennes hjärna såg det nog ut som om hon skulle landa i en sjö, förklarligt att hon inte helt ville hoppa. Men litar hon på en så går hon... var spänd på banan med hoppade jättefint. Rev ett bara för att vi skulle in i en stor sjö och vända snävt upp på ett räcke. Hann inte riktigt se hindret i tid då hon förfasade sig lite över vattnet så hon petade det. Men verkligen jättefin var hon.
Lucky var felfri i bägge klasserna, ångrade att han inte gick större. Men hur ska man veta? Ridit honom tre dagar ordentligt efter han hoppade över i lastbilen så visste inte om han skulle vara helt hundra. Det var han... han lekte runt banan. Funderade på att åka idag med men hey, är så förkyld så jag skulle behöva en dag att torka. Kanske på söndag?
Men seriöst, kan inte minnas sist jag var såhär dränkt. Tankegångarna kring huruvida man skulle byta byxor bara var ett "Njäää, de andra blir ju dränkta om fem minuter ändå...dessutom får jag nog inte ens av mig de som jag har på mig" De satt som fastklistrade, blivit dränkta och halvtorra så många gånger att de satt fast på huden. Så vandrat runt i dränkta byxor och underkläder en hel dag. Grejt va?
Åkte iväg 18.15, regnade mycket fast med solen framme. Det älskar jag, blir så vackert när varenda droppe blir upplyst... mys. Fast sen att jag höll på och krocka två gånger, det är en annan femma. Fick solen rakt i ögonen, såg inte ett piss. Bra när man befinner sig i en korsning... andra gången var det en komplett idiot som var skulden. En fartdåre ska köra om mig. svänger ut... får helt klart och tydligt möte. Vad gör man då? Backar av och kör om senare? Eller hänger sig på gasen ännu mer så att han (ja det var en han, och honom ville jag strypa (på ett seriöst menat sätt)) precis kan snika in framför mig, undvika att smälla med lastbilen han möter och tvingar mig att hänga mig på bromsen? Givetvis körde han på den andra alternativet.
Till alla ni idiotiska bilförare där ute, en liten påminnelse här. När man kör en liten lastbil, så som jag kör, så väger den några ton. Lägg till då att man har 1,5 ton levande last i dessutom... det är rätt mycket vikt och dessutom så är det omöjligt att bara tvärnita. Delvis för att trögheten blir rätt jävla stor + att det går INTE att göra det med djur i lasten då de:
a) kan skada sig
b) få panik, skada sig samt försätta en i en jäkla sits om någon skulle råka hoppa över eller liknande. Det är ingen rolig situation alls, ännu mindre om man är själv...
c) väger för jävla mycket för att kunna göra en snygg kontrollerad tvärnit (de trampar runt rätt häftigt när sådant här händer)
d) föraren helst undviker att göra detta pga skaderisken + att man får hästar som aldrig mer vill åka igen
Så till alla ni idiotiska förare där ute, håll avstånd... eller ännu bättre, håll er borta när det djur på vägen i allmänhet.
20.23 var jag hemma igen. Tutade lite ynkligt när jag körde in... ingen kommer ut för att hjälpa till att packa in hästar och prylar. Går in i huset, var ett väldans väsen där inne. Går in i tv-rummet för att finna mor min sittande på soffan, mumsandes på Dumle och far min på golvet i färd med att... leka med sitt nya Playstation 3? Den här familjen är ju som den är...
Nåväl, somnade tidigt den dagen... blev väckt 8. Dunderförskyld, ont i hela kroppen och dessutom svullen i den högra ansiktshalvan. Du undrar varför? Tja, en hel tävling utan skador... låter det verkligen som mig? Nope, tänkte väl det. Men ingen häst den här gången. Thilda, den fördömda hunden högg mig (ja, högg! mig) strax ovanför läppen. Det blödde, sen blödde det mer... och lite till. Såg ut som en jag vet inte vad, blod i halva ansiktet och med ett allmänt trött uttryck i ögonen. Alltid är det något, så förstunden har jag ett jack en bit ovanför mungipan och ser ut som om jag haft en misslyckad plastikoperation. Grejt...
Nu ska jag ut och rida 3 hästar, det regnar inte ute... än. Sen ska jag hoppa ur kläderna, ta en lång varm dusch, hoppa i myskläder... ta ett stort täcke och mysa ner mig med en jäkligt bra film. Wanna join?
Men men, 05.20 rullar bilen hemifrån... regnet vräker ner. 07.24 är jag framme i Gislaved, det spöregnar... går ut för att anmäla mig och gå banan. Kommer tillbaka efter ca 10-15 minuter och allt som man haft på sig som utsatts för regn är genomblött. 08.32 sitter jag på min första häst... det har varit uppehåll i ca 2 minuter. Himlen öppnar sig och allt blir dränkt, hästen, jag och alla prylar. Uppehåll två minuter... skyfall.
Så där fortsatte dagen, när Lina skulle gå sin första start var jag så dränkt av de tre enorma skyfall som inträffat under 25 minuter att när jag började hoppa fram var jag på väg att flyga av. Kunde lika gärna ha suttit i såpa. När Lina skulle gå sin debut i 1.30 så regnade det lite... sen tittade solen fram (samtidigt som det regnade) sedan var det uppehåll i lagom tid tills det att jag kom ut från banan igen. Satan vad fint hon gick, en ryttarmiss gjorde att vi rev insprånget till sista hindret... annars var hon inte i en bom. Samma sak i första klassen, kunde knappt hoppa fram pga att hon var så stissig för allt vatten som var under, över och runtomkring henne. I hennes hjärna såg det nog ut som om hon skulle landa i en sjö, förklarligt att hon inte helt ville hoppa. Men litar hon på en så går hon... var spänd på banan med hoppade jättefint. Rev ett bara för att vi skulle in i en stor sjö och vända snävt upp på ett räcke. Hann inte riktigt se hindret i tid då hon förfasade sig lite över vattnet så hon petade det. Men verkligen jättefin var hon.
Lucky var felfri i bägge klasserna, ångrade att han inte gick större. Men hur ska man veta? Ridit honom tre dagar ordentligt efter han hoppade över i lastbilen så visste inte om han skulle vara helt hundra. Det var han... han lekte runt banan. Funderade på att åka idag med men hey, är så förkyld så jag skulle behöva en dag att torka. Kanske på söndag?
Men seriöst, kan inte minnas sist jag var såhär dränkt. Tankegångarna kring huruvida man skulle byta byxor bara var ett "Njäää, de andra blir ju dränkta om fem minuter ändå...dessutom får jag nog inte ens av mig de som jag har på mig" De satt som fastklistrade, blivit dränkta och halvtorra så många gånger att de satt fast på huden. Så vandrat runt i dränkta byxor och underkläder en hel dag. Grejt va?
Åkte iväg 18.15, regnade mycket fast med solen framme. Det älskar jag, blir så vackert när varenda droppe blir upplyst... mys. Fast sen att jag höll på och krocka två gånger, det är en annan femma. Fick solen rakt i ögonen, såg inte ett piss. Bra när man befinner sig i en korsning... andra gången var det en komplett idiot som var skulden. En fartdåre ska köra om mig. svänger ut... får helt klart och tydligt möte. Vad gör man då? Backar av och kör om senare? Eller hänger sig på gasen ännu mer så att han (ja det var en han, och honom ville jag strypa (på ett seriöst menat sätt)) precis kan snika in framför mig, undvika att smälla med lastbilen han möter och tvingar mig att hänga mig på bromsen? Givetvis körde han på den andra alternativet.
Till alla ni idiotiska bilförare där ute, en liten påminnelse här. När man kör en liten lastbil, så som jag kör, så väger den några ton. Lägg till då att man har 1,5 ton levande last i dessutom... det är rätt mycket vikt och dessutom så är det omöjligt att bara tvärnita. Delvis för att trögheten blir rätt jävla stor + att det går INTE att göra det med djur i lasten då de:
a) kan skada sig
b) få panik, skada sig samt försätta en i en jäkla sits om någon skulle råka hoppa över eller liknande. Det är ingen rolig situation alls, ännu mindre om man är själv...
c) väger för jävla mycket för att kunna göra en snygg kontrollerad tvärnit (de trampar runt rätt häftigt när sådant här händer)
d) föraren helst undviker att göra detta pga skaderisken + att man får hästar som aldrig mer vill åka igen
Så till alla ni idiotiska förare där ute, håll avstånd... eller ännu bättre, håll er borta när det djur på vägen i allmänhet.
20.23 var jag hemma igen. Tutade lite ynkligt när jag körde in... ingen kommer ut för att hjälpa till att packa in hästar och prylar. Går in i huset, var ett väldans väsen där inne. Går in i tv-rummet för att finna mor min sittande på soffan, mumsandes på Dumle och far min på golvet i färd med att... leka med sitt nya Playstation 3? Den här familjen är ju som den är...
Nåväl, somnade tidigt den dagen... blev väckt 8. Dunderförskyld, ont i hela kroppen och dessutom svullen i den högra ansiktshalvan. Du undrar varför? Tja, en hel tävling utan skador... låter det verkligen som mig? Nope, tänkte väl det. Men ingen häst den här gången. Thilda, den fördömda hunden högg mig (ja, högg! mig) strax ovanför läppen. Det blödde, sen blödde det mer... och lite till. Såg ut som en jag vet inte vad, blod i halva ansiktet och med ett allmänt trött uttryck i ögonen. Alltid är det något, så förstunden har jag ett jack en bit ovanför mungipan och ser ut som om jag haft en misslyckad plastikoperation. Grejt...
Nu ska jag ut och rida 3 hästar, det regnar inte ute... än. Sen ska jag hoppa ur kläderna, ta en lång varm dusch, hoppa i myskläder... ta ett stort täcke och mysa ner mig med en jäkligt bra film. Wanna join?
Thursday, July 26, 2007
Morgonkvist...
Sitter här i mörkret och lyssnar på en låttext som passar rätt bra in på mig. Ska ut snart, ut och börja rida... somnade väl vid tre-tiden inatt igen. Ghost in the shell var bra... gav mig skumma drömmar... drömmar där någon figurerade. Vet inte vem, kunde inte se det... men vet precis vem. Namnet ligger på bakre delen av tungan.
Imorgon är det tävling, det innebär att jag måste försöka sova inatt. Inge bra när man kan ligga med datorn i sängen... det tar lite uppmärksamheten från att sova. Får ta och krama Igor sönder och samman inatt... det är han van vid. Stackars liten, han har blivit så misshandlad under alla år... inte lätt att vara en isbjörn.
Ska ha en kund idag med, den där pratglade... men han ger mig runt 1700 i månaden så hey. Vill iväg och jobba, men samtidigt vill jag vara kvar. Är inte rädd för att komma bort mig på nya marker mer det att jag får dåligt samvete av vad jag lämnar kvar. Vad de än säger så kan jag inte bara lämna, visst att det inte är mitt ansvar... men jag kan bra inte lämna. För mycket timmar, blod, svett och tårar som ligger nerjobbade här? Men ändå... saker och ting borde inte hålla en kvar. Har sagt året ut, sen får jag se vad som händer... men året ut är vad jag kör. Sen måste jag bestämma mig...
Lite svårt när man har hållt på med detta här sen man var 3,5... det är jäkligt lång tid. 17 år, är det någonting som man ska slänga bort? Eller någonting som man lärt sig av... tycker att beslut ska vara små... inte sådana som blir helomvändningar (eller tillbakeköringar)
Nåja, ska vl dra på mig ridkläderna och börja fixa iordning allt för imorgon... ibland är detta rätt bösigt att hålla på med... men skulle nog inte velat ha haft det på något annat sätt.
Imorgon är det tävling, det innebär att jag måste försöka sova inatt. Inge bra när man kan ligga med datorn i sängen... det tar lite uppmärksamheten från att sova. Får ta och krama Igor sönder och samman inatt... det är han van vid. Stackars liten, han har blivit så misshandlad under alla år... inte lätt att vara en isbjörn.
Ska ha en kund idag med, den där pratglade... men han ger mig runt 1700 i månaden så hey. Vill iväg och jobba, men samtidigt vill jag vara kvar. Är inte rädd för att komma bort mig på nya marker mer det att jag får dåligt samvete av vad jag lämnar kvar. Vad de än säger så kan jag inte bara lämna, visst att det inte är mitt ansvar... men jag kan bra inte lämna. För mycket timmar, blod, svett och tårar som ligger nerjobbade här? Men ändå... saker och ting borde inte hålla en kvar. Har sagt året ut, sen får jag se vad som händer... men året ut är vad jag kör. Sen måste jag bestämma mig...
Lite svårt när man har hållt på med detta här sen man var 3,5... det är jäkligt lång tid. 17 år, är det någonting som man ska slänga bort? Eller någonting som man lärt sig av... tycker att beslut ska vara små... inte sådana som blir helomvändningar (eller tillbakeköringar)
Nåja, ska vl dra på mig ridkläderna och börja fixa iordning allt för imorgon... ibland är detta rätt bösigt att hålla på med... men skulle nog inte velat ha haft det på något annat sätt.
Wednesday, July 25, 2007
Ghost in the shell...
Stämningen för kvällen vet jag inte vad jag ska kalla... Den började med fynden av några bortglömda kort... samt några nya. Kameror är bra prylar... ibland, vissa dagar... när man inte har något bättre för sig. Säger inget mer... en bild säger mer än tusen ord...
Är fortfarande inte trött, borde sova. Kan inte sova... pratar med Clabbe... om bös och annat. Skönt att slippa de jobbiga människorna inatt. Men vet seriöst inte vad jag skulle ge för att få kura ihop mig med någon så att man kan få sova lite...
Undra vilken film det blir idag? Valet och kvalet står mellan Trainspotting och Ghost in the shell... får se vad det blir....
Emotions...
Känner för stunden mest att skriva om sådant som jag kommer att ångra imorgon, alltså har jag vett nog att föra ned de tankarna på vanligt papper. Sådant kan man elda upp, det tycker jag om. I den mentala träningen så visualiserar man att man skriver ner sina värsta bekymmer och problem på en papperslapp, knycklar ihop den och kastar den i lågorna. Jag gör så i verkligheten...
Skulle bli intressant om någon som inte borde skulle hitta mina små skriverier som ligger och dräller lite varstans. Man hittar dem inte om man går in för att leta... oletar man så är de givna. Står massa bös i dem, sådant som jag inte vågar dela med mig av... än.
Även om det är mycket som bara är inbillade känslouttryck och förvirringar i min hjärna så innebär inte det att äktheten försvinner stunden de inträffar. Kan senare skratta åt mig själv, man är ju så oerhört fjantig. Om hjärnan skulle ha samma makt över en när det gäller att svänga pendeln åt det positiva?
Hur man egentligen kan skratta och gråta samtidigt... okey jag erkänner, det gör jag jämt. Men jag menar hur man kan sitta och vara melankolisk och samtidigt sitta och skratta . Känns som om det inte riktigt följer i varandras fotspår.
Nåja, känner mig allmänt instabil, fysiskt och psykiskt. Ska ut en vända här så småningom... ut och testa om knät håller för hela rundan. Springa springa, känna lungorna explodera. Smärtan, andetagen och allmän frihet. Ska bara inte bli arg innan, springer sämre då. Tränar bättre arg...
Här ute finns det inte någon som bekymrar sig för huruvida jag försvinner iväg ett tag. Kan vara borta i timmar utan att någon märker det... skönt det. Fast ändå inte... det pockar lite i bakhuvudet. Tankar på hur länge saker och ting skulle dröja...
En liten bitanke är bara detta. När man "ber" en elvaåring att hålla käften, sluta skrika och ta sig samman när denne sitter livrädd på en skenande häst, är det ett tecken på att man kommer att bli en bra mamma? Japp, det tror jag. Kommer att äga... bara så ni vet.
Skulle bli intressant om någon som inte borde skulle hitta mina små skriverier som ligger och dräller lite varstans. Man hittar dem inte om man går in för att leta... oletar man så är de givna. Står massa bös i dem, sådant som jag inte vågar dela med mig av... än.
Även om det är mycket som bara är inbillade känslouttryck och förvirringar i min hjärna så innebär inte det att äktheten försvinner stunden de inträffar. Kan senare skratta åt mig själv, man är ju så oerhört fjantig. Om hjärnan skulle ha samma makt över en när det gäller att svänga pendeln åt det positiva?
Hur man egentligen kan skratta och gråta samtidigt... okey jag erkänner, det gör jag jämt. Men jag menar hur man kan sitta och vara melankolisk och samtidigt sitta och skratta . Känns som om det inte riktigt följer i varandras fotspår.
Nåja, känner mig allmänt instabil, fysiskt och psykiskt. Ska ut en vända här så småningom... ut och testa om knät håller för hela rundan. Springa springa, känna lungorna explodera. Smärtan, andetagen och allmän frihet. Ska bara inte bli arg innan, springer sämre då. Tränar bättre arg...
Här ute finns det inte någon som bekymrar sig för huruvida jag försvinner iväg ett tag. Kan vara borta i timmar utan att någon märker det... skönt det. Fast ändå inte... det pockar lite i bakhuvudet. Tankar på hur länge saker och ting skulle dröja...
En liten bitanke är bara detta. När man "ber" en elvaåring att hålla käften, sluta skrika och ta sig samman när denne sitter livrädd på en skenande häst, är det ett tecken på att man kommer att bli en bra mamma? Japp, det tror jag. Kommer att äga... bara så ni vet.
Subscribe to:
Posts (Atom)
