Tisdag?

Idag ska jag nog få besök... och göra två behandlingar? Mhm... känner mig underligt bakfullisch idag. Jag vet verkligen inte varför? Men men, sådana dagar måste man nog ochså ha väl... särskillt efter den sömnbrist som rådit i helgen.

Bra när man kommer hem från Dublin, trött som ett as, sätter sig i bilen en sen kväll och brummar iväg för att tillbringa natten i sömnlöshet? Men vad gör man inte för att umgås med fint folk och ha "Bye bye Ålänning"?

Igår hade jag träning, ridningen funkade fint. Dockan var lite låg då hon startat sig mastodont vinterfällning nu. Men i övrigt så gick hon fint. Klipper nog henne nästa vecka och ska börja ösa på henne B-vitamin så är hon nog pigg i ett litet kick...

Humhum... lite trött idag? Låg och pratade i telefon länge sent igår kväll. Med en Kått som var väldigt duktig på att hjälpa till. Telifåner är inte lika farliga längre? Men det beror ju iofs på vad för människa som befinner sig i andra änden luren...

Men besök? Mhm, kanske borde säga till här hemma... men men. Nu ska jag i vilket fall som ut i snön och släppa samman fölet och hennes mamma så att lilla fröken fräken får hinka i sig några liter med varm mumsig mjölk.

Den som ändåså vore en liten fröken fräken?

Idag blir det ringa praktik dessutom... lite senare.

Men men, hestarna vill bli ridna och fölis vill ha mjölk så jag får lov att slita mig från detta. Även om min hjärna aldrig slutar att vrida på sig... har huvudvärk... men jag vet inte hur jag ska formulera dessa tankar till ord som blir läsbara på ett förståeligt sätt. Vet inte ens vilka ord jag ska använda...

"..för mycket ingredienser till en kaka som jag inte ens vet hur jag ska baka..."

Dublin...

Jao, här var man då. Drinkar och annat. Underligt. Men systers pojkvän har fått klart godkänt. Intressant när man hamnade i Borja och Antus lägenhet efter en pubrunda och man knappt såg någonting för all rök när man öppnade dörren. Rökridå någon? Mhm... det kan man lugnt säga.

Kul att få träffa Peter igen. Och dricka varm choklad gjord på vit choklad. Behöver jag säga mumma? Grymt gott...

Nu om ett tag ska syster och jag skutta iväg på bio. Ska se "The number 23". Sedan blir det krogen igen. Uii... folk pratar så mysigt här. Och känns skönt när bilar tutar på en och folk glor :) Fråga mig inte varför... Lite spanien över det hela? Saknar...

Nu ska jag tvätta av olivoljan från mina händer och sedan börja locka systers hår. Det ska bli så fint så...

Undra hur tusan man ska komma med planet imorgon? Det blir nog en bedrift skulle jag kunna tänka mig...

Tack fina fina Anna för hjälpen. Både med dockan och med passet ^^ <3<3

Drivandes...

Känns faktiskt som det. Som om jag driver runt, bort från människor. Underligt.

Sen så har jag min vanliga delade hjärna, själ och hjärta. Trådar är fästa i alla delar och drar, i vissa fall hysteriskt och sökande, i andra fall långsamt och metodiskt, men fortfarande ständigt i olika riktningar. Vilket är mitt håll? Känner mig som en "Sitting Duck" mitt i en malström, vet inte vart jag kommer att hamna. Har ägnat hela morgonen åt att läsa bok, pyssla runt i stugan och sortera tankar. Ständigt dyker det upp impulser, tankar. Vet inte vart jag ska sortera hän dem? Ibland skulle man så gärna ha en bok att öppna, en instuktionsbok, med förklaringar på vad allt betyder. Tydliga pilar som går från tanke till förklaring. Inga mer grubblerier, stenar att vända på.

Men vem skulle vilja ha det så?

Inte ens jag... men har bara en sådan stark rädsla inför att göra misstag. Misstag formar, misstag lär... misstag är en del av utvecklingen. Varför frukar jag dem så då?

Rädd för att bli dömd? Rädd för att hamna i en spiral som jag inte kan bryta mig ur? Rädd för att en vacker dag vakna upp och insett att mina val varit felaktiga? Slentran...

Pyssel... pyssel lugnar mina tankar. Hjälper dem att reda ut sig själva. Ska ut och pyssla i stallet snart. Klippa klart Lina och rida hästarna. Ut i skogen?

Kommer på mig själv med att fånle ibland. Min hjärna bygger illusioner. Den söker... ständigt...

Nåja... borde få mig själv att ringa lite samtal först. Puh, efter det här är över så lär jag inte ha någon telefonskräck kvar iaf.

Imorgon är det onsdag...

30 minuter...

Det är vad mina föräldrar sett av mig fredag-söndag. Fick frågan om jag fortfarande bodde här hemma när jag skenade omkring igår vid halv elva tiden nyvaken, jagades efter hund, ätandes frukost och springa och sätta igång duschen allt på samma gång. Hehe, jag vet inte? Jo det gör jag allt. Bara det att för stunden råder det sådan total separationsångest så att det inte liknar någonting annat.

Igår var det allt brunch på Gothia Towers. Hur schysst som helst. Skrattade tills min mage gjorde ont och huvudet bultade. Det är så det ska vara? Timmar med människor som får en att känna värme som sprider sig innifrån, studerande och iaktagande blickar. Mhm, kommer att sakna.

Därefter hamnade Malin och jag på Konstmuseet medans Ewa hade sånglektion. Möttes senare upp för en "snabb" fika. Erhm, sen insåg vi att klockan visst var halv sju. Hoppsan, hur gick det till? Massa prat, samtal med djupa ämnen, ny öppenhet...

När jag till slut kom hem efter åtta någon gång skrattade min käre far åt mig då han tyckte att jag hade en liten felvriden aspekt på själva syftet med en brunch. Glada leenden.

Nu ska jag ut och rida alla hästarna mina, sedan påbörja renoveringen av stugan min. Ska blir roligt. Och ikväll har förhoppningsvis Anna tid för mig. Saknis mycket...

Tudelad, underligt är det.

Nu ska jag ringa...

Avslutning...

Nu är det över... slut finito... schluss

Hum, men underbar dag! Minst sagt, hur kan så många underbara människor vara samlade på en och samma plats? Det borde vara omöjligt. Jag övervann tom min rädsla att stå inför folk och gick upp och höll "tal". Jag lever än?

Stressdag emellan, hann vara hemma en halvtimme innan det var dags att bege sig in till staden igen. Skratt och totala oprydheter. Precis så som det ska vara.

En annan sak ochså, roligt att få känna på att vara attraktiv. hum, tappade hakan lite grann när hon berättade det för mig. Men kan lugnt säga att Ewa och jag ägde dansgolvet. Det är roligt att krossa pojkars drömmar ^^. Intressant att man "lär känna" nya personer sista dagen. Vi har aldrig riktigt pratat ordentligt förrut... och just nu undrar vi bara varför. Hm, åtråvärd...

Men mysigt. Alltid mysigt med närhet. Mhm.

Hoppas på att jag nyktrar till någorlunda snart så att jag kan ta bilisen och brumma utan risk för fyllekörning. Mhm, alkohol funkade bra igår. Faktiskt...

Last one standing...

Idag var sista dagen. No more. Melankoliskt. Sista patienten på skolan. Sista dagen med klassen på riktigt. Nu är man klar. Inget mer flumma runt i skolan, inga fler lappar som skickas runt för att sedan slängas/brännas/eller annat. Kommer att sakna... mycket.

Imorgon är det avslutning. Idag har allt gått strålande. Fick till och med dricks av en patient, fick höra att jag var grym från tre. Sådant värmer och stärker självförtroendet. Samt fick på vägen hem ett meddelande från Liselotte som sa att hon inte kunde minnas när hon känt sig så bra. Värmen sprider sig. Kanske ska man klara av det här ändå? Fixa att skaffa sig ett yrke som man är bra på? You can do it?

Och snart sticker jag till Irland ett slag. Egentligen skulle jag iväg redan imorgon, men det kan jag ju inte. Missa avslutningsfesten och brunchen sedan på söndagen med alla vill jag då inte missa. Så det blir nog nästa helg?

Underligt... det är vad det kommer att kännas om en vecka. För då inser man nog på riktigt att situationen har förändrats.

Mumsar på banan och filmjölk för stunden. Gott det. Är trött i ryggen och knäna. Stod med sista patienten i knät typ 45 min. Puh. Tungt.Men hon fick en grym förbättring så det var det värt...

Ska man gå och lägga sig på soffan tills nästa behandling? Eller ut och rida? Hum, tror faktiskt att jag tänker ta dispens tills avslutningen är klar. För idag är det mest bara ont överallt.

Imorgon blir det party. Mitt största dilemma här huruvida jag ska dricka eller inte dricka. Det är frågan?

Vardags lunk...

Saker har återigen rammlat in i sin ständiga massageoljedoftande lunk. Nakna inoljade kroppar, kraftfulla händer, plågsamma och smärtfulla läten... och så den där friden. Skolan för fredlig beröring var namnet va?

Idag var sista provet, kändes som om allting satt som en sportkeps. Eller, bra kändes det i vilket fall som. hur bra får vi lov att se på fredag. Skrämmande att det bara är en liten praktikdag kvar... sedan avslutning. Hm, kommer att sakna...

Helgen som gick har bestått utav två saker. Anna och hästar. Och vet ni vad, det har jag trivts ganska så bra med. Vakna upp med en nyvaken och trollig Anna sitter aldrig fel... inte att somna med henne heller för den delen. Hon är som en drömfångare som håller de onda drömmarna borta från mig. Skönt att fina människor står ut med mig när jag får mina psykdippar. De dyker upp ibland... och inte då jag vill ha dem. Men men, fina är ni allt ska ni veta. Och jag måste lära upp mig så att jag får lite mer prydhetskänsla. Man kan inte ställa sig och byta kläder med Robin mitt på krogen... right? Men han var så söt i mitt linne så :)

Känns skumt att det snart är över... men avslappnande. Vet inte om jag skulle palla att vara i den skolan mer om det fortsatt vara så här intensivt. Annars hade jag kunnat stanna för evigt. Nästan.

Drömt om skolan de senaste dagarna. Förra natten var det en störd dröm om Niklas. Som jag var helt säker på att den var verklighet. Det var först på eftermiddagen som jag påpekade någonting ur drömmen som jag kom på att det inte hade hänt. Bra? Sen natten till idag drömde jag om Hanna och Niklas. Vette katten vad det handlade om... men något var det. Provnervositet?

Ett tecken på att man haft tankarna för instängda på ett och samma ämne i vart fall. Skolan dvs...

Alla hjärtans dag är det tydligen idag. Det har jag knappt fått med mig. Skickade meddelande till syster mi kl 6 imorse och önskade henne en glad sådan. Sedan har denna dagen fortgått med störda sms fram och tillbaka. Hon är så söt.

Hu, energin rann ur mig nu när jag kom hem. Skuttat runt på stan med Freddy och allmänt velat runt. När hon åkte hem velade jag vidare och köpte en klänning som jag då inte kommer att kunna använda när jag börjat träna igen. Den var tight över armarna redan. Och värre kommer det att bli...

Börjat snoka runt lite i gamla kontakter efter att en viss pojke nämt ett visst ämne. Man vet aldrig...

Hum, trött. Det tar på krafterna att stråla runt en dag. Har av någon anledning känt mig gravidglad? Esch, you know what I meen? Kärglad kanske? Esch som sagt. men nu är jag trött. Huvudet bankar och tankarna smyger sig på. Självförtroendet är bräckligt nu för tiden må jag säga... ge mig en boost på den fronten?

Vill krama vissa personer... som gör mig glad och varm inombords. Som jag vill våga visa mig bräcklig och skör inför. Börjar närma sig... Saknar