...

Att något man jobbat så hårt med kan raseras så lättvindigt.
Lär man sig att tycka om den sura eftersmaken?

Eller ska man tro på att det blir bättre?

Vet bara att jag får bita ihop. Som vanligt. Och hoppas på att det är glömt så snart som möjligt.

Saker gör bara ont om de kommer upp till ytan.

Funderingar och tankar...

Vad är skillnaden egentligen? Rätt mycket skulle jag säga egentligen.

Väljer just nu att inte engagera mig. Framtiden får utvisa vad det hela innebär... om det nu innebär något alls. Försöker att inte tolka. Blir aldrig bra utan all fakta.

Tiden får utvisa...

Vad det än är så kan jag inte låta bli att undra vad det är som rör sig där uppe. Om det ens cirkulerar tankar om detta där överhuvud taget. Kanske?

Om inte... så får tiden utvisa.

No more har jag sagt till mig själv så många gånger. Kanske börjar bli dags för en ny omgång?

För jag är värd så mycket mer.

...

salt, salt, salt...

Varje dag...

Salt...

...

salt, salt, salt...

Så jävla salt.

You know sometimes, I'm so carefree...

with a joy that's hard to hide.
Then sometimes again it seems
All I have is worry.
Then you're bound to see the other side

Oh but I'm just a soul who's intentions are good.
Oh lord, please don't let me be misunderstood.

Passar in på någon...

Ligger i sängen och försöker övertyga min kropp om att gå upp. För bilen måste bli parkerad... och cykeln hemcyklad. Vill inte!

Dagens i-landsproblem... I know. Men säger den så väldigt slitna frasen "Jag är så jävla trött" och känner att allt blir förklarat med den.

Har mycket i huvudet just nu men inga ord att uttrycka dem i.

Make it stop...

Snälla?

Allt gör bara ont just nu.

Bristen på motivation gör knappast saken bättre heller. Känner mest för att dra täcket över huvudet och stanna där tills allt har blåst över. Vill inte må såhär, vill inte känna såhär... vill inte vara sån här.

Men finns ingen ork till att ändra på det. Känns som om det skulle kräva för mycket energi än vad jag har.

Ska snart till jobbet nu... känns väl sådär.

Vill bara kunna må ok och kunna prestera bra. Men ju mer jag försöker ordna upp det desto värre känns det att det blir. Logisk? Nej.

Är så trött...

Soppatorsk skulle man kunna kalla det för, kan tänka mig att det är så en bil känner sig när det bara är bensinångor kvar.

Får försöka månaden ut... sen måste något seriöst ändras på.

...

Nyss var det sommar... nu är det höst. Det gick i en rasande fart. Har ju jobbat större delen av sommaren så har inte riktigt märkt att det skenat förbi utanför.

Saker och ting rullar på. Skolan känns bra, men väldigt mycket. Inte bara i allt som ska fastna i hjärnan utan även pressen och alla nya människor. Men jag hoppas på att det går bra. Blev lite översvämmning i tankeverksamheten nu ikväll. Varför tänker jag inte gå in på... you'll never know.

Såg en f.d vän idag. Vet inte om hon såg mig. Vände mig om och fortsatte bortåt jag. Vill inte ta reda på varför det blev som det blev heller. Slöseri med energi antar jag, behöver den till annat. Skolan förslagsvis... och försöka hitta motivation till jobbet. Även om jag tycker mycket om mina kunder, fått skratta mycket idag och även diskutera andra världskriget ;), så är det andra aspekter som jag finner jobbiga. Men det kanske blir lite lättare framöver. Känner lite vind i seglet i och med skolan, slutar stå och trampa vatten i väntan på att drunkna.

Håller på och dealar med lite andra saker med. Kroppen framför allt, den har legat i ide nu ett bra tag. Motivationen dog och även orken. Håller på och bråkar med inflammationer lite varstans. Efter jag var hos Niklas i tisdags kan jag åtminstonde börja äta mer ordentlig mat igen. Och får inte vrålont vid promenaderna heller. Imorse kunde jag öka tempot något, kändes bara i ryggen då så det är ju framsteg :)

Tanken är att gå in i gymmet igen efter jobbet imorgon. Även om det kanske inte känns så lockande med tanke på hur ur form fröken här är. Det samma gäller judon... men jag får bara bita i det sura äpplet och ta tag i det. Blir ju knappast bättre av att ignorera det hela och bli irriterad på det.

Funderingar, funderingar, funderingar. Förhoppningsvis blir det en liten semester i höst... men kanske inte. Får kolla hur illa ekonomin mår först. Om den är döende... eller om den kan överleva ett tag till. För att inte tala om att få ledigt från jobbet... och känna mig lugn med hyra och skola på en och samma gång.

Men det hade varit skönt...

Anyway...fyller år snart. Vet inte om jag helt ser framemot det. Lite saker innan... men det kanske ordnar sig? Det kanske allt gör?

Hoppet dör sist heter det ju trots allt.

Imorgon blir det upp när väckarklockan ringer 05.30 för 60 minuters morgonpromenad. Ska hitta disciplinen igen. Mjukis har jag sedan länge tröttnat på att vara. Förhoppningsvis blir allt det bättre i takt med att kroppen blir friskare.

Oddsen känns ungefär lika bra som att vinna på triss... så alltså finns det en chans i alla fall.