Vågen

Vågen (23:e september- 22:e oktober)

Utmärkande för personer födda i detta tecken är deras känsla för rättvisa och harmoni. De har stort behov av kommunikation och är mycket utåtriktade. Oftast intar de medlande, diplomatiska och sociala positioner då de eftersträvar balans, inte bara för sig själva utan också för alla andra. De avskyr all osämja och gräl.

En våg är intelligent och klartänkt, men att snabbt ta ställning är inte vågens starka sida, då han tenderar att noggrant väga både för och emot. Det viktiga för vågen är att ställningstagandet blir rätt.

Vågar har jämna temperament och är ofta charmerande och öppenhjärtiga människor. (Ha! Dagens humor alltså... erhm. Jämna temperament my ass, de har då inte träffat denna våg)
De är livsnjutare och gillar skönhet, avkoppling, mat, dryck och sällskapsliv. Ibland kan livsnjutandet dock övergå i ren lättja. De behöver ofta bli motiverade för att få någonting gjort.

Element: luft
Kvalitet: ledande
Polaritet: positiv
Nyckelord: Venus, balans, harmoni, diplomati, sympati, skönhet, konst, charm, lättja och metallen koppar.
Positiva karaktärsdrag: behaglig, romantisk, vänlig och diplomatisk.
Negativa karaktärsdrag: flirtig och vankelmodig.
Människokroppen: diafragma (ain't that right!?) och ryggrad.

http://www.ditthoroskop.nu/se/stjarntecken.htm

Humlesång...

Det är mycket humlor åt alla håll och kanter just nu. Vaknade inatt av att en hade satt sig på min näsa. Tur att jag vaknade piggt och inte bestämde mig för ett sömningt "Dö, luddiga monsterboll! Dö!" och mosat den i mitt ansikte. Ibland lyckas man hålla hjärnan vid liv, även genom sömn.

Mhm, idag är det träning igen. Snart, eller kl 12 är det dags i vilket fall som. Så jag borde bege mig ut och fixa. Ska rida de två andra och ge mig ut och springa några kilometer. (Behöver jag påpeka att prisar Liselotte varje gång jag blir förvånad över att jag kan springa utan att lungorna låser sig?) Mhm, gillar att känna hur musklerna växer. Mina överarmar har kommit ikapp mina underarmar nu ^^ Jag kommer ju att se ut som hulken om jag ska fortsätta att försöka hålla överarmarna större än underarmarna! Mitt jobb är inte hälsosamt för en som vill ha feminina muskler. Tur att jag inte vill det då :D

Hum, nu körde det precis förbi 10 polismotorcyklar och 5 polisbilar? Undra vad de pysslar med? Avrostningsrally? Snart kommer det att börja brumma är dag ut och dag in. För när våren kommer så kommer även motorcyklarna... och helst i led på 15+ stycken HD:s. Tro mig, det låter. Mmm

Till helgen är det jobb igen. Skönt det? Mja, hade faktiskt en tanke om att vara ledig, vila armen och allmänt lata mig. Men men, icke. Man vill ju jobba i ett mörkt, varmt rum med levande ljus när det är 15-20 grader ute? Mhm, men pengar är alltid bra att få. Och gå till gymmet direkt efter jobbet är alltid bra att göra. Så alltså: Smögen i helgen.

Tänker försöka fixa så att man kan vara ledig från både jobb och hem ett litet tag så att man kan sticka till Miss Ålands rike. Nåja...

Blä, känner mig disträ idag. Längtar efter en kall dusch, jag överhettar. Och snart måste jag göra mig fin för att åka på träning. Bös. Men roligt ska det bli... så länge jag håller mig från att krascha igen. Tycker jag har fyllt min kvot för de närmaste två åren igen.

Det blåser ute...

Rörigt...

Så var denna påsken över... och återigen tänker jag aldrig äta choklad. Mycket dålig idé att äta det... speciellt om man är allergisk >_< Men men, nog för att man själv inte köper nått... så blir det som någon slags motreaktion att grannar och bekanta kommer förbi med påskägg. Usch...

Men nog om det... Tillbringat de senaste dagarna i mycket hästigt sällskap. Ådragit mig blåtiror, smått hjärnskakning och diverse krämpor. Duktig flicka... men men det började på tävlingen i lördags. Lina och jag kraschade precis innan vi skulle in på banan och mitt huvud åkte på stryk. Men fy satan vad hon hoppade, vacker och kattliknande teknik. Mums... gjorde samma sak i andra klassen bara det att hon stod på benen denna gången. Det var bara någon spärr som satt i huvudet på henne gällande sista framhoppningshindret? Nåja, hel och någorlunda välbehållen...

Sen skulle Alexia gå... hoppade helt perfekt hela framhoppningen, lycklig som en humla. Sen så höll hon på att gå omkull till första hindret på banan (skicktat underlag och snorhalt) blir überstressad och sticker iväg för att sedan få en flipp och ställa sig rätt upp på bakbenen. Där i lyckades hon knocka mig med full kraft över vänstra ansiktshalvan... vilket ledde till att jag tappade synen på vänster ögat...

Tänker mest "Ojdå, ser inget... nåja... bara att köra på". Det var mest sen när jag kom ut från banan som det började slå mig att jag inte såg något på vänster ögat. Satt i en kvart, totalt svart. Sen började den komma tillbaka, såg suddigt, grumligt och konturer resten av den dagen. I kombination med yrsel och illamående. Bra när man är mitt uppe i en tävling. Hoppsan? Nåja, nu är det nästan helt återställt. Ser lite suddigt fortfarande. Men men, shit happens och jag är en erfarenhet rikare.

Nåja, drömscenariot. Det har varit stört de senaste dagarna. Alltid samma nyckelhändelse som är med, i olika skepnader men samma. I fredags var det en dagdröm, satt i sadelkamaren och höll på och packa med tårarna rinnandes nedför mina kinder. Skumt det... I drömmen ringde jag Anna för att berätta för henne hur mycket hon betyder för mig, sedan pratade jag med Ecci... och han hörde mig plågas till döds... Ska skriva ner hela drömmen så småningom... för den kommer jag inte att glömma. Varje detalj är som inpräntat i mitt minne, skotten, smärtan, orden...

Drömde en störd dröm i lördags med... det var rolig, men skrämmande. Ska skriva ner den någon dag med... för den var intressant. Upplevelserna var minst sagt intressanta... ur ett stört perspektiv. Tur för mig att jag i drömmen bestämde mig för att inte svara i lördags natt då Hanna ringde mig full som ett ägg. Roligt att vakna på morgonen och börja dagen med att lyssna på ett långt meddelande på telefonen med en Hanna som pratar värmländska. Knas...

Och nu tänker jag skriva en sak här... förhoppningsvis så att jag själv kommer ihåg det, eller så att någon kan tjata på mig när jag väljer att glömma. Det är någonting som är skumt... vet inte vad det är... men hjärtat vill sig inte? Känns ungefär som om jag får starka stötar innefrån, som om det slår ett alldelles för starkt hjärtslag som går upp i huvudet och ut i vänster armen på tumsidan. Jag tänker ge det en vecka (Och ja, jag vet vad herr Ecci har att säga om mina "jag ger det en vecka"... men denna gången får det enbart gå 7 dagar). När de där slagen kommer rycker hela jag till, drar in bröstkorgen och spärrar upp ögonen. Ser nog lite dumt ut? Det ger mig yrsel... De kommer typ var 20? minut? Eller jag vet inte... med jämna mellanrum i vilket fall. Kanske är det för att jag dängde i huvudet hårt två gånger i lördags... men jag tror att jag haft det så här förrut? Bara inte lika ofta och lika starkt? Nåja, jag minns inte... men jag ger det lite tid.

Erhm...

Take the What High School Stereotype Are You? quiz.

Hm, se där. Blond någon?

Morgon...

Nu kom jag precis hem, har fått på mig ridkläderna och ska ut i stallet och börja om några minuter. Mhm, lite trött... fast inte. Avslappnad.

Mys att köra hem en morgon som denna, kall förvisso, men vacker och gyllene. Njutning.

Kändes som om klockan var mitt på dagen när vi vaknade efter 6 någon gång. Ljust, soligt, vårig och påbörjan till en grönskande morgon.

Detta kommer att bli en bra dag...

Humptey Dumptey...

Det är sol utanför mitt fönster, är utvilad trots att gick och la mig sent. Somnade på soffan med hund. Även om jag vaknade kl 6 och gick ut och gick med Thilda en sväng så känner jag mig fortfarande utvilad. Inga drömmar... skönt

Hestarna mina går i skritten, håller på och städar iordning mitt behandlingsrum. Mhm. Lucky ska ut och gå sen en halvtimme. Han var på behandling igår, hela ryggraden från sadelläget och bakåt var rejält förskjuten på vänster sida. Det förklarar en hel del de senaste åren. Väldigt mycket, har gett en hel del följd felbelastningar. Förklarar hans högra bakben och bog hel. Pöh, vetrinärer och läkare. Jag säger då det, samma skrot och korn. De ser ingenting. Samma är med mig, så många år med lungproblem och efter två behandlingar på Osteopatskolan så studsar jag runt av lycka då jag kan träna utan att luftstupen snöres ihop och kväver mi. Tack Liselott, tänker lovprisa dig nästa gång!

Snart ska jag ut och börja trimmningen inför tävlingen på lördag. Ska bli kul det.

Och förresten så är jag kär. Inte i någon från det patetiska människosläktet. Nej nej, en följeslagare som kommer att dyka upp i mitt liv så småningom. En sådan här:

En tibetansk mastiff, jag är såld, förälskad och fullkomligt betagen. När min älskling inte finns hos mig längre blir detta nästa projekt.

Erhm, sen var det ju det där med filtar

Hade en underbar dag igår. Senlunchade med Hanna, Irmis, Ewa samt en styck Mattias. Efter att folk ramlat av efter ytterligare en omgång fikning så vart det jag och Hanna kvar. Velade runt ännu mer, fikade ytterligare en gång och satt allmänt och bara pratade av oss. Mys det.

Sen så var det ju det där med filtar... erhm. Ja, det hela vart att vi hamnade på onämt ställe efter sju någon gång och bara för att gick vi och satte oss utomhus i det kalla med kaffe och isté. Utomhus fanns det filtar. Virade in oss i varsin grå pläd och varsin turkos stickad underbar! filt. Ska jag säga att jag vart kär? Och den matchade dessutom mitt linne ^^ Men där satt vi och pratade ännu mer, insåg att vi är ganska så lika inuti. Berättade saker och vände och vred på situationer. Irmis och Henke kom förbi en kort vända pga en viss glömd mobil, inhämtades, cigarettade och var sedan på sin väg igen. När kl började närma sig nio insåg konstapel Löfgren att hon måste handla så vi skulle skutta iväg. Varav jag inser att jag vill ha med mig filten. Var dock inte så modig att den turkosa kunde avlägsnas diskret >_<

Så en grå pläd virades "snyggt" runt mina höfter och blev en knälång kjol som jag "snyggt" svepte iväg med vidare in i Kompassen med en asgarvandes Hanna brevid mig. Bägge två var beredda att studsa om frasen "Hallå där!" skulle höras efter oss. Ojdå, hoppsan som det blev ^^ Men jag tror den kommer att trivas med den nya ettiketten som den ska få:

"Hannas och Thildas förstulade picknick-pläd"

Den kommer att få ett långt mycket finare användningsområde...

(och nästa gång är det den turkosas tur... för den vill jag ha? Klänning någon)

På torsdag blir det utegång. Singelbrudarna ska på raggarstråk. My god, detta kommer inte att gå väl ^^