Koma...

Pepparkaks-framkallad sådan... som varje år på första advent. Första dagen som det är tillåtet att äta pepparkakor, lussekatter och dricka glögg samt julmust etc. Jag håller stenhårt på sådant, har alltid gjort det. Men på första advent är det samma visa varje år. Fullständig och total överdos på pepparkakor...

Så nu sitter jag här under en filt, tittar på Gossip Girl och mår väldigt, väldigt illa... men jag har ett stort leende som spelar över mina läppar. Lycka! Pepparkaks-framkallad lycka. Mysfaktorn står i taket, högt i taket.

Snart ska jag fortsätta med min städmani som rådigt denna helg. Helt galet. Det som är kvar nu är att svabba golvet och att rensa ut och organisera badrumsskåpet. Annars är allt i väldig ordning :) Får givetvis dra igenom köket en gång till då jag är mitt uppe i att laga väldigt mycket mat. Då blir det lite rörigt :)

Har för övrigt en ny kärlek. Tommy Gun *looooove* Jisses, när jag vaknade imorse kände jag mig bara helt underbar... drog fingrarna genom håret och bara började pipa av lycka. Då är det fasen illa :D Vissa mornar vaknar man upp i ett sådant galet och tryggt tillstånd att man inte kan annat än att krama om sig själv. Och hur fånigt och ytligt det än må vara... vaknar man dessutom upp dessa mornar med helt underbart, silkeslent och helt lovely hår så blir man (jag) helt galet lycklig! Du mår aldrig så bra som de dagar som du har fantastiskt hår... faktiskt... det hänger ihop :P

Har förövrigt idag tillbringat 4 timmar av min eftermiddag i telefon... 1½ timme med Ante, 1½ timme med Tessan, resterande 1 timme med ytterligare en annan person. Sen stängde jag av båda telefonerna och gick till gymmet. För då var mitt telefonöra trött. Jisses, vad folk har för sig nu för tiden. Känns för en gångs skull som om jag inte har något som helst riktigt bekymmer. Underligt... däremot har alla runt omkring mig massa livsomvändande val att göra? Det är intressant helt enkelt. Jag tycker att det är intressant.

Jag å andra sidan har däremot bara pojkbekymmer :) Eller det har inte ens blivit bekymmer än men jag vet att mitt huvud kommer att få fnatt snart. Hahaha, jag behöver något helt annat att tänka på men det är lite för sent. Om 4 dagar dimper en pojk ner på flygplatsen... och jag vet fortfarande inte hur min vecka ser ut? Hahaha, måste försöka fixa så att jag iaf kan ta halva fredagen ledig. Men ser fortfarande fram emot veckan, kommer bli galet massa att hitta på :)

Sitter och myser i skenet av stearinljus. Mys mys mys... iiiiiiiiiih!!!

Men nu ska jag fokusera på min matlagning igen... det börjar lukta väldigt gott från köket. Mums!

November...

Vad är det med just denna månad som gör det så oändligt svårt att gå upp när väckarklockan ringer? Jag är inne lite på att det är just vintertiden som ställer till det hela för mig åtminstonde. Går fortfarande och lägger mig i vanlig ordning, en timme senare än vad jag planerat. Vilket då blir till två timmar i och med vintertiden. Det går inte att skutta upp, pigg som en mört, efter 5 timmars sömn. Inte om du heter Thilda.

Så nästa vecka är det December, alltså ska detta problemet vara botat! Tycker ju om mina morgonpromenader, de får mig att känna mig pigg och utvilad när jag kommer till jobbet. Men det krävs ju att man faktiskt sticker näsan utanför täcket när klockan ringer :) Annars hinns det icke med!

Så, någon som känner för att komma och sparka på mig och haka med på promenad kl 05.50 hela December ut? :P

Fjärilar i magen...

Men hela jag är helt skuttig idag så det kanske inte är så konstigt? Grymt pass på gymmet imorse och var helt galet tokig när jag studsade in i Läppstiftet för att jobba kring lunch. Det är bra? Men de flesta där vet ju redan att jag är lite småtokig så...

Får besök på torsdag-söndag.... ja.... jag börjar få lite fnatt redan. Erhm.... jag är inte van vid sånt här!!!

Men imorgon blir det jobba hela dagen sedan är man bjuden på middag på kvällen :D Hur mysigt som helst ska det bli! Gillar't! Ska bara komma på vad tusan man ska ha på sig och sådant med :/

På lördag blir det träning och sedan shopping en sväng. Köpa skor är aldrig fel :) Har ju så få, menar jag... speciellt klackar... behöver ju verkligen ett par till.... och verkligen inte alls ett par vettiga skor egentligen..........................

Kanske blir det invigning av de nya heelsen på lördags kvällen där det tydligen vankas utgång. Vet varken när, hur, var eller med vilka men jag gillar upplägget lite. Behöver inte tänka, bara infinna mig!

Jag kommer få fnatt.... hahahaha, vad har jag nu gett mig in i? Har verkligen ingen aning? Och jag är så totalt urusel på detta att jag snart kommer ha en förbannad pojk i varje land? Irland: Check! Spanien: Check! Tyskland: Check! Frankrike: Check! England: Check! Skottland: kanske :P Sen tror jag inte jag retat upp några fler :P hahaha, eller jag glömde, Sverige: Check!!!!! Där finns det.............. några. Tror att norge kanske ochså kan räknas in där... och kanske ryssland? The motherland! Hahaha! Tror lösningen på det hela får bli att någon pojk får lyckas med uppgiften att förankra mig innan jag lyckas med att starta ett världskrig eller två....

Som sagt, det är välkommet att spela på hur jag kommer klanta till mig denna gången :) Jag tar inte illa vid mig, alls! Känner ju trots allt mig själv och mina briljanta egenskaper gällande killar.

Jag har fjärilar i magen och träningsvärk i hela kroppen. Bultar, värker och känns allmänt underbart. Det blir nog ordning på den så småningom... om jag får lov att säga mitt dvs.

Snart är det första advent... mysfaktorn står högt i tak då. Mhm, lite för högt kanske? Hihi

Dränkt kattunge...

Det blir man när det regnar och man knappt befinner sig utomhus. Är man däremot utomhus och det fullständigt vräker ner så blir man bara lite fuktig... är det bara jag som missat logiken i det hela? :)

Sitter just nu under en stor filt och försöker få upp värmen igen. Så att jag kan övertyga mig själv om att gå till affären. För seriöst, nu är det så där härligt ungkarlstomt i kylskåpet igen. Finns... lite mjölk, ägg och två kalkonskivor :) Grattis till mig! Och så som den här fröken äter just nu så trillar det i en och annan matbit så att säga.

Men tur att man har andra saker som gör en varm. Som sms från världens finaste vän som skriver världens finaste saker. Är så glad för det oförklarliga som förde oss samman.

Har varit ute i skogen och andats lite frisk luft. Sovit med bubben i famnen och pussat på honom när han snarkat lite för högt. Känns som om man offrat rätt mycket när beslutet togs att ändra på livet. Saknar kontakten med små, stora, blöta och/eller håriga näsor. De ger en så otroligt mycket mer än vad människor kan ana, eller förstå.

Funderar fortfarande. Tror inte att det är jag som känner helt fel? Brukar inte ha fel gällande sånt här så troligen inte nu heller? Men jag låter det vara, kommer ju att dyka upp något annat som fångar min uppmärksamhet. Hoppas på att jag får en liten uppenbarelse om vad det är som jag vill syssla med. Nog för att jag är grym på mitt jobb men jag kan inte se mig själv hålla på med detta om 40 år? Men vet om att det jag kommer klura ut det sinom tid :)

Just nu sitter jag i mycket viktigare funderingar. Nämligen födelsedagspresenter och julklappar. På tisdag fyller två finisar år. Väldigt olika åldrar med fortfarande. Emma ska jag försöka hinna med att få till en liten middag med, för vi behöver sätta oss ner och prata ikapp oss. Har sprungit om och ringt om varandra i väldigt många veckor nu :/ Och den andra.... tja.... han får ju mig :D Och det kan ju inte vara en så pjåkig present? Eller? Så de är redan utklurade...

Men julklappar alltså... iår känns det som en lite jobbigare sysselsättning. Inte för att själva grejen är besvärlig, men hösten har gått så sanslöst fort iår att jag inte hunnit med att fatta att det är slutet av november redan. Ska ta en vända på lördag och hitta lite inspiration (och köpa mina darlingar till ankelboots som jag spanade in förra veckan). Förhoppningsvis hittar jag några små roliga julklappar med :) Så vilka vill stå på julklappslistan iår? Känner mig förvirrad på de planet :D

Fullt upp nu framöver, fokus fokus fokus. Fullbokad på jobbet tills den 24:e december. Första lediga dagen :) Men tur att det är två partyglada helger först :) På lördag vet jag inte riktigt vad som ska hända mer än att vi ska ut, vet knappt ens vilka vi är heller förutom att jag ingår i det hela. Nästa helg kommer pojken och hälsar på. Så då hoppas jag få lite finare väder så några saker som jag kanske ska planera går att hitta på. Mhm.

Ska försöka komma ihåg att ringa och kolla läget med Vemdalen ochså :) Kom på att jag inte har koll på vad jag sa när jag pratade med Mats. Alls! Var ju typ dagen efter hela Leif-historien och allt. Vet bara att jag sa att "Jag lånar jättegärna lägenheten och ringer i höst när jag vet mer!". Och återigen är det slutet på november nu :P Så, använda telefonen det ska jag göra :)

Rörig idag... eller just nu. Men det är mest för att jag inte alls känner för att gå utanför dörren mer idag! Även om jag vet om att det inte blir kul imorgon bitti om jag inte har någon frukost att äta! Satsa på att knata iväg om typ.... 20 minuter? Kan ju alltid försöka åtminstonde!

Till andra vill man ju bara säga att: Tid finns det alltid, man måste bara vilja att den finns där! Människor har gått och blivit så tråkiga med ursäkter om tidsbrist och trötthet. Tror ni att det blir bättre av att inte ta sig tid till fina saker? Nej, om det är så ni tror att det är att vara vuxen så kan jag meddela er om att jag i sådana fall tycker väldigt synd om er.

Finns inget bättre än att få umgås med dem som man inte behöver tänka med eller ens behöver bry sig om något med. Bara vara eller hitta på saker spelar ingen som helst roll, så länge som man faktiskt gör det. Som en liten mobil fristad som man kan besöka vart som helst när som helst. Slippa vara någon annan än sig själv och det gör inget om man säger saker som är helt.... fel... för i en fristad är allt som är en själv tillåtet :) Jobbetik och allt annat kan hoppa ut genom fönstret och man kan slappna av. Bara vara... andas. Hur kan man inte ha tid för sådant? Utan andning finns inget liv, enkel formel eller hur? :)

Ovärderligt.

Both under influence...

som vanligt och som alltid nu för tiden kommer jag aldrig i säng när jag ska. Varför kan man undra sig? Just nu för att jag sitter och ryser, fryser... och myser. Samtidigt. Underlig känsla som på något sätt kompletterar varandra. Men känner att kroppen är trött nu... ögonen lika så. Jag kommer sova gott inatt.

Har en känsla av förväntan inombords... för många saker och för få? Förväntan. För väntan... väntan före en händelse? Antar att det kan vara en väntan på allt möjligt. En känsla, en tro, en händelse, ett möte, en resa... en förhoppning?

Är så fullbokad nu att jag inte riktigt har tid för att klura på saker och ting. Det kanske är tur det förvisso. De kan hålla sig undangömda att litet tag till, så att man hinner jobba undan allt som redan är framme.

Nästa helg blir det fullt upp, första advent är det med <3>

Men det kommer vara lugnt tror jag, när man väl är där. För då är man inne i nuet och inte i de händelser som hjärnan kommer börja spela upp framför mina ögon inom några dagar. Den ska uppföra sig och ta det lugnt. Det tänker jag säga till den, säga att den kommer ta några djupa andetag och sedan vara tillbaka på min normala nivå igen. Vad det nu är :)

Ska krypa ned under mitt täcke nu. Mysa ner mig till José Gonzales tills dess att värmen spridit sig och jag somnar tungt? Mhm... mysfaktor <3>

You know it's one thing to say you love me...

but another to mean it from the heart
And if you don't intend to see it through
why did we ever start?
I wanna hear you tell me
you don't want my love

Put your hand on your heart and tell me
it's all over
I won't believe it till you
put your hand on your heart and tell me
that we're through
Put your hand on your heart

Sitter här och borde väl som vanligt egentligen gått och lagt mig för länge sen. Känner hur träningsvärken från axelpasset imorse börjar bränna lite nu. Den behöver sömn för att vara borta imorgon. Men det är så härligt att vara igång igen... känna att kroppen lever och att den läker! Inget mer trasigt nu... inget mer sjuk. Har varken lust eller råd med det för den delen heller.

Man kan ju ibland inte mer än fundera... fundera över hur människor egentligen fungerar och över hur de är kopplade? Om deras kopplingar skiljer sig så mycket från mina? Känns som om så är fallet rätt ofta. Tur att man har sina finisar som är lika felkopplad som en själv i närheten :)

Har funderat mycket idag... eller snarare, har funderat mycket på den lilla tid som jag har haft över. Det vill säga inte så mycket alls egentligen. Men anyway! Funderat har jag och jag kommer alltid fram till samma sak... vad är det för fel på oss nordbor? När jag bodde i sydligare breddgrader bland en massa latinos så behövde man sällan klura på hur folk var funtade? Det bara fungerade, det var roligt och jävligt enkelt. I detta landet är det inte på samma sätt. Alls.

Folk säger saker utan att mena det, där säger folk (killarna) saker och det är så uppenbart att de inte menar det att man inte ens behöver fundera över om huruvida de menar vad de säger eller ej. Detta dock när det gäller raggning mest... men hur som helst. I de flesta fallen så var det rakt på sak, diskussioner och genuint intresse för andra personer. Ja, det är roligt att träffa nya människor. Ja, alla har något att säga och man kan lära sig något från alla. Även om det gäller saker som man inte tycker och hur man verkligen inte ska bete sig. Förstår inte vad felet är med att vara genuint intresserad av andra människor? Har nog aldrig skaffat mig ett så stort kontaktnät på så kort tid. Bara man är öppen så löser sig allt. Allt!

Jag säger bara saker som jag menar, saker som jag står för och saker som jag faktiskt tycker. Varför ska man säga massa annat bös för? (ok, när det gäller moraltanten till barnmorska så var jag kanske inte helt...erhm... rak på sak och sanningsenlig. Men jag fick ju för fasen panik! Inte mitt fel ju att hon var en överlevare från första världskriget med en moralsyn som en klosternunna). I vilket fall som så tycker jag att det är enklare om alla bara säger saker som man egentligen menar. Så slipper de närvarande stå som fån och undra, grubbla och försöka klura ut vad som precis sades och huruvida det var sanningsenligt.

Sen så har det svenska folket av någon underlig anledning fått för sig att vara ödmjuk innebär det samma som att följa jantelagen. Ursäkta? Men vart har ni fått det ifrån? Nästa människa som fäller kommentaren "Hoppsan, här var man ödmjuk" eller "Ödmjukhet föddes du visst utan?" etc kommer jag seriöst tvåla till med en möglig disktrasa och tvätta ur luddet som ni har till hjärna. Att vara ödmjuk innebär INTE att man pratar ner sig själv, sänker sitt eget värde eller inte visar uppskattning för det man är. Sen när är det dålig stil att säga att jag själv är fantastisk? För seriöst, jag är fantastisk... och för mig är det mer värt att faktiskt få vara det än att sänka ner mig själv till en lägsta nivå bara för att andra ska... må bättre? Känna sig mer värda? Inte känna sig överkörda pga att en människa faktiskt tycker om sig själv? Vad kommer hända med världen då, om alla hela tiden går runt om förminskar sig själva och nedvärderar alla ens bra egenskaper? Åt helvete kan vi nog lätt komma överens om.

Stå på dig. Du är fantastisk. Visa lite mod och våga säga att du är grym på vad du gör och en alldelles fantastisk varelse... det är inget fel i det. Fega inte undan för andras ogillande blickar. Vad är att föredra? Främlingars gillande eller vetskapen om att du älskar dig själv och att dina vänner älskar dig? Det må ge dig främlingars förakt... men de betyder ju ingenting i slutändan ändå.

Fegisar är inte min grej. Säg vad du vill så blir saker mycket enklare. Hur fasen ska någon annan kunna lista ut vad din hjärna har räknat ut? Det finns inget annat sätt än att den hjärnan säger åt den munnen att röra på sig och berätta för den andres öron vad det är hjärnan önskar sig.

Det kallas för kommunikation. Jag har varit dålig på det... är inte fallet längre. Men jag var dålig på väldigt mycket. Det har ändrats. Jag har ändrats... jag har blivit... mig. Och jag har inga planer på att ändra på det något mer, vad än folk må tycka. Ändra på mig går inte, men ni är så välkomna att inspirera mig. Det kan jag aldrig få för mycket av och det är mer värt än allt guld som finns.

Put your hand on your heart and tell me...

Gillar mina fötter. De är stabila. Gillar mig. Jag är fasen stadigare än en nordsvensk! Har hår som en med just nu, men det är ju bra det med :D Det må vara så att mina fötter inte har en aning om vart de är på väg eller på vad tusan de vandrar... men förr eller senare kommer man ju upptäcka det med. Oundvikligt kallas det för. De fötter som vandrar med mig kommer inte vandra hela vägen tillsammans med mina heller. Vissa kanske stannar för hela promenaden, andra dyker upp på vägen och lämnar den igen. Somliga kommer kasta sig i diket och gömma sig när de hör mig komma. Men hey, deras förlust. Det samma gäller dem som flyr för sitt liv och kastar sig ut från en klippa. Lämna en post-it eller något bara är ni vänliga så jag kan bli förvarnad om skriket och inte störtar till undsättning. Knatar på...

Men sluta vela, sluta fega och sluta att låtsas som om det regnar (vet att det gör det just nu, men inte inomhus). Saker försvinner inte bara för att man väljer att låtsas som om det aldrig hänt. Bättre att öppna munnen och tala om istället. Spelar ju ingen roll vad, så länge man faktiskt erkänner att det inträffat. Fega ur, det är ett val, inte en tillfällighet eller ett måste. Nödvändigt ont kan man inte heller kalla det för. Det är ett val. Ditt val. Jag skulle ha valt att stå för det... med tanke på att det var mitt val att yttra det.

Bara en tanke. Eller flera. En undran kan man kanske ochså kalla det för?

Put your hand on your heart and tell me
it's all over
I won't believe it 'till you
put your hand on your heart and tell me
that we're through
Put your hand on your heart
hand on your heart

Fröken Allmänt Lovely...

Garderoben är i ordning... frågan är vad som hände med resten av placet i samma veva? :D Hahaha, sitter här nu och betraktar något som inte kan liknas till annat än: Har jag blivit rånad????

Och dessutom, hur gick det här till? Ordnade garderoben för att få plats med mer grejer... hur kommer det sig då att jag fick massa kläder som helt plötsligt inte gick in? Vart är det osynliga facket där jag gömde dem tidigare? Mysterium... det och vad tusan händer med mina underkläder (de försvinner lite mystiskt här och där) och sedan hur alla singelstrumpor uppkommer? Har de aldrig hört frasen "Lika barn leka bäst"? Tydligen inte då de helt uppenbarligen har dumpat sina respektive för en helt omöjlig kärleksaffär á la "Träningsstrumpa + jobbstrumpa = sant". Tack för den, tänkte ni någonsin på vad ni ställer till med för andra? För mig? Tänkte ni någonsin på något annat än er själva???

Och nej, om någon undrar så går jag inte på något. Bara på mig själv, och det räcker beviseligen till och blir över. Någon som vill ha lite? Kan deala till dig för a very special price... bara för dig? Kom igen kompis!

Sen så läker jag! Äntligen :D Fanskapet Thilda håller äntligen på att återigen gömma sig under fasaden av Oskyldiga Thilda. Tur det! Hela världen behöver ju inte veta min inre personlighet, tycker det är lite onödigt ^^ Har nu en vecka kvar med antibiotikan och saker och ting ser redan mycket mycket bättre ut, så nu börjar mitt humör att vända lite ochså :)

Ska ner till gymmet om en stund, ledig dag idag så då kan man träna på förmiddagen <3>

Ska bara dra av stället här en snabbis, gillar inte att ha kaos i min planet. Ordning och reda är bättre, det är lugnare och det andas mer. Fast jag tror att min blomma börjar gå mot sina sista dagar, den trivdes inte allt för bra när elementet sattes på. Men jag har haft den den juli, nytt rekord! (kaktusar och ökenblommor räknas inte, de klarar ju t.om jag nästan av att sköta och hålla vid liv).

Men fröken Underbar här borde nu ta sig ur morgonrocken och möta dagen. Kan ju inte sitta här och vara underbar helt för mig själv. Måste ju ut och förpesta världen med det :D

Skelett i garderoben...

Det finns tydligen några stycken i min... vet inte hur de flyttar in där heller. Mysterium...

Men i vilket fall som helst så håller jag på och rensar min. Dvs att just nu har jag ingen säng... jag har en klädhög. En väldigt stor sådan... rensar rensar rensar. Så det får plats mer? Det kommer bli sprängfyllt snart igen, på ett sätt eller ett annat. Men ska vara mer bestämd och beslutsam i mina val framöver. Visst låter det bra på papper? Frågan är hur det ska funka i verkligheten.

Det går lagom bra när man samtidigt tittar på Gossip Girl och försöker äta? Saker blir gjorda lite pö om pö kan man lugnt säga.

Har även fått nya piller nu. Visade ju sig att jag var tok allergisk mot Diklofenaken som jag fick mot halsinflammationen. Ordentligt med allergisk. Det är nu snart 2 veckor sen jag slutade äta dem och jag ser fortfarande ut som ett fanskap (jaja, vet om att jag ÄR ett fanskap men jag brukar inte se ut som ett). Så nu har jag fått antibiotika. Det är löjligt att behöva äta medicin för att bota det som annan medicin orsakat. Men fick ju inse det igår när tårarna bara rann att jag behöver som strong stuff för att läka ut detta. Löjligt! Stålkvinnan känner ingen smärta! Men små (erhm... typ iaf) svullna sår lamslog henne... min akilleshäl är tydligen små löjliga saker.

Men nu blir det 10 dagar med antibiotika 3 ggr/dag. Nu jävlar! Dö era jävlar, DÖÖÖÖÖÖÖ!

I övrigt så snurrar saker på rätt bra just nu. Det är rörigt, veligt och väldigt obeslutsamt. Ja, vet om att det kanske låter som mitt vanliga jag men detta är på ett annat sätt. Känner fortfarande att något måste förändras... något ordentligt och radikalt. Vad?

Och känner mig fortfarande rotlös. Vill göra iordning min lägenhet men det är något som hela tiden kommer ivägen. En känsla... känns inte som om det är helt här som jag vill vara? Fast samtidigt vill jag det? Men varför letar jag då ständigt efter en utväg? Utomlands..? Eller så är det här jag vill vara? Gah! Tänk så lätt det skulle vara att veta vad man ville och ha en plan utstakad för sig? Men hur jävla roligt hade det varit? Fy fan för att veta hur hela ens liv ska se ut!!!!! Betryggande förvisso kanske... men seriöst? Tror kanske inte riktigt det är min grej att ha livet bestämt och planerat. Roligare att göra riktigt dumma saker ibland och vara förvirrad större delen av mitt vakna liv?

En av de dumma sakerna kommer och hälsar på om 2½ vecka. Hur hela den historien gick till har jag fortfarande inte riktigt koll på. Men det ska bli riktigt roligt i alla fall :) Sen får vi väl se hur lång tid det tar innan jag får panik. Tur att nästa panik kommer 2 veckor efter det, hahahaha. Men det beror ju på hur första paniken löser sig, annars blir ju andra paniken ingen panik :P Ska bli sjukt skönt att åka till Vemdalen sen i vilket fall som. Behöver komma bort härifrån. Behöver rensa huvudet, städa ur massa minnen och ersätta dem med nya. Rensa rensa rensa. Ctrl + Alt + Delete...

Vill man åka med så är det bara att säga till. Jag kommer i alla fall att befinna mig där, kommer ligga i en snödriva mitt i natten och kolla på stjärnorna. Andas, andas, andas.

Människor gör mig förvirrad. Jag förstår mig inte på er?

Sinnes...

Det är jag nu igen... så mycket som jag kan bli i alla fall. Är inte som man ska och vill inte heller vara det. Vad är poängen?

Jag vet varför jag jobbar med det jag gör, jag vet varför jag tycker att det är roligt... vet fortfarande inte vart jag är på väg eller vart jag vill hamna. Men det kan jag deala med senare. Får lov att dessutom inse att jag får stanna här ett tag. Har ju nyss flyttat... behöver inte flytta igen. Dämpa känslorna, dämpa rastlösheten. Jag rör på mig när det är dags för att göra det igen. Punkt och pricka.

För övrigt så är fröken här helt awesome! Det vet jag ju om... hatar när människor (eller mitt egna förvridna sinne?) får mig att tro annorlunda. Det är bara så att jag fungerar bättre när jag inte är i närheten av trångsynta, småsinta och stängda människor. Därför jag alltid träffar människor som inte är från Sverige? Får kontakt med dem på ett helt annat sätt. För jag är nyfiken av mig! Vill veta, vill undersöka och vill höra. Annat helt enkelt.

Förstår inte varför man ska hålla sig till sin egna lilla ruta och bli smått panikslagen när en annan människa ställer sig innanför kanten. När jag pratar med någon så vill jag vara in your face! Jag vill inte stå 10 meter bort med en jäkla hörapparat inkopplad för att uppfatta vad du säger. Ser jag något så påpekar jag inte det... jag petar på det. Fysisk kontakt för att markera vad jag menar eller vad jag pratar om. Kom på mig själv igår med att rufsa om en av mina pojkars hår när vi hamnade in på ämnet "gammal och skallig" :P Han reagerade inte på det, jag reagerade inte på det. Efter lite mer än ett år så är de rätt vana vid mig. Jag är som jag är, hands on, och det är så det ska vara :)

Gillar att få in favoriter. De får mig att inse just varför jag gör det jag gör... och det behövs de stunder när jag glömt av. De får mig dessutom att blunda för det som jag inte riktigt tycker är helt 100, för de väger upp.

Vet att jag säkerligen kommer få en till snedtrip i skallen innan detta året är slut. Men det är ju inte så underligt. Året har trots allt varit som det varit... vekarna bränns ut och då går det inte att tända gnistan. Spelar ingen roll hur du än försöker. Man måste få nya för att kunna börja brinna igen.

Är nyfiken på annat ochså, det pockar och drar lite. Gillar det. Nyfikenhet är en förbaskad bra egenskap... den ställer till det för en, visst det kan jag erkänna. Men samtidigt gör den så man hamnar i roliga situationer med :) Och som bekant gillar jag situationer... och även att ställa till det. Blir saker som man skrattar åt och det kan man aldrig få för mycket av!

Tänkte ta en snabbstädning av min lilla lya här innan det är dags för gymmet (äntligen!!!!). Lägenheten min ser ut som... ett världskrig? Är nog inte så farligt egentligen, bara massa grejer som ligger och stökar. Överallt :D

Men ska bli skönt att få träna kroppen idag. Får se hur den mår. Håller fortfarande på och försöker rensa ut alla mediciner. Tycker verkligen inte om att stoppa in sånt i min kropp, men ibland klarar man sig inte utan. Men den mår lite kajko... minst sagt. Har åtminstone lyckats sova 5 timmar inatt! Två timmar mer än föregående... det går framåt! :)

Så, städhandskar på och köra ett snabbryck var det? Mhm... för imorgon är det fredag och då finns det inte tid för sådant. Bara för roliga saker :)

Skriet...

Trivs inte... trivs inte... TRIVS INTE!!!

Vill bara ställa mig i ett gathörn och skrika tills luften tar slut. Få ut vad det nu är som jag vill få ut. Frustration, ilska, besvikelse... sorg?

Vill ha tillbaka mina glittrande ögon... ge mig det där leendet som alltid smyger omkring och rycker mig i ena mungipan. Ge mig! Det var bara ett flyktigt besök de gjorde... vill ha er tillbaks!

Känns som om gråten står mig upp i halsen. Frustrerad, frustrerad, frustrerad. Vill ändra på något, vet inte vad. Vill göra något, vet inte vad. Vill ha något, vet inte vad.

Systemen kraschar när kroppen blir sjuk. Kroppen bli sjuk för att systemen kraschar? Vilket som än är hönan eller ägget så är det i alla fall ingenting som är bra med det. Kan inte sova, kan inte tänka, kan inte fungera. Viljan och drivkraften försvinner ut genom fönstret och fångas av vinden.

Försöker, försöker, försöker. Ge mig någonting tillbaka någon jävla gång!!!

Vill ju bara att det ska fungera. Vill bara att det ska flyta på. Vill bara känna känslan av att det kommer att ordna sig. Kommer det? Jag vet inte... någonsin? Just nu känns det inte som så. Vad kommer hända och när? Hur blir allting då? Hur påverkar det andra? Hur påverkar det oss?

Smilar som vanligt. Med mig är ju alltid allting bra. Strålande... det är helt strålande. Ytlig, glad och sprallig tjej... hur svårt kan det vara då? Just då är ingenting svårt... ge mig det tillbaks.

Frustrerad, trött... kroppen är trasig och vill inte mer. Den vill ha endorfiner, den vill ha liv och rörelse. Skaka av mig detta och hitta tillbaka igen.

Något måste ändras. Vad?

Men nu är det inte långt kvar till jul. Behöver en paus... behöver få andas och rensa tankarna. Årsskifte och nystart. Det här året vill jag inte ha tillbaka. Har inte gett mig någonting... det har bara tagit saker från mig och ställt till med oreda.

Blinda ögon... döva öron. Men det kanske bara är mitt egna idiotiska sinne som ständigt känner sig bemött av sådana. Kanske är det bara mina känslor och aningar som är helt felinställda? Hur fallet än är så kan jag inte hjälpa det, är vad som blir inskickat i skallen och det är vad jag förtillfället har att gå på, reagera på.

Vad hände? Ställer mig den frågan rätt ofta just nu... försöker reda ut vad jag gjorde denna gången? För det är så det känns. Som om jag på något sätt gjort fel och varken vet vad det är eller hur jag ska rätta till det.

Har bara en känsla i magen av att jag inte passar här... spelar ingen roll hur jag än försöker. Något som blev fel i kopplingarna som gör att andra inte ens gör sig besväret att försöka. Kan ju ha fel. Felinställd. Tillfälligt avbrott. Kortslutning?

Behöver något annat. Behöver hitta något annat. Behöver vara något annat?

Frustrationen står som galla i min mun. Sväljer ner den och spänner käkarna...

I morgon är förhoppningsvis kroppen frisk så allt kan börja läka ut. Så jag kan få bort den här vidriga känslan och ersätta den med bättre. Ersätta den med mig själv igen...

Känner mig vilsen...

Det går över... det vet jag om. Behöver bara få rätsida på känslorna och hitta tillbaka. Stänga ner tankekontoret och reboota systemen. Omkopplad och tillbaka i verkligheten.

Snart nog så i alla fall.

Tankekontoret...

har gått på högvarv den senare delen av veckan. Vet inte riktigt vad det är som pågår. Känner att jag behöver en ventil. Vart hittar man en? Behovet är stort.

Men vet att det är lite rörigt nu i och med jag har matbrist, sömnbrist och dessutom inte har fått träna på en vecka. Det gör sitt kan man lugnt konstatera. För att inte tala om de medicinerna som jag har fått gå på de senaste dagarna. De bidrar säker till varvtalen mina tankar gör just nu.

Idag bestämde jag mig för att gå hela dagen utan smärtstillande. Sitter just nu och undrar om det var helt smart beslutat? Huvudet känns väldigt trött! Och halsen blöder lite för mycket för att jag ska känna mig helt hundra... tycker inte om att saker och ting blir rött bara för att man hostar.

Men har så det räcker en vecka till, så jag borde ju kunna jobba som vanligt. Inte för att det är något som helst som vanligt där heller. Eller jo... men som sagt. Tankekontoret är för aktivt just nu.

Har haft grisen hos mig sen i torsdags. Min fina lilla gris <3>

Synd att man inte har tid för sådant nu för tiden.

Det är lite mycket just nu. Roliga saker och mindre roliga. Men det är mycket... behöver en ventil. Vet inte riktigt vad jag vill eller vad jag vill göra? Känner att jag velar just nu... väldigt väldigt mycket. Men det har varit mycket, det är mycket...

Skulle bara vilja hoppa in i min egna tidzon där man kan vara när man vill och hur länge man vill utan att övriga världen märker något. Ladda batterierna... rensa tankarna... få någon klarhet i vad det är som jag verkligen vill och vad jag verkligen känner. Bara något som är lite mer påtagligt... fast.... murat... vad som! Konkret!

Min kropp är sliten och skakig. Ska bli skönt att börja fylla på den med näring igen nästa vecka. Komma in i mina matrutiner och förhoppningsvis kan jag kanske träna imorgon? Få ordning på skallen när jag fått köra slut på kroppen igen. Känna att den mår bra... då mår jag bra.

Ska försöka sova inatt... har inte riktigt fungerat de senaste nätterna. Räknar med att det ordnar till sig det med i samma paket som det andra.

Tankekontoret... du har mitt tillstånd att ta en väldigt lång semester.... väldigt lång!